Idag har varit en bra dag som gått fort. Allt har handlat om Novembergalan. Inte så mycket olikt från hur de senaste dagarna i mitt liv sett ut. Imorgon börjar en ny kurs. Medierätt. Lite läskigt faktiskt. jag tror faktiskt inte att jag är något vidare på det men vi får se. Jag kanske är megagrym på det och byter bana till juridik i Lund som Maddox och Fenjii. Jag har svårt att föreställa mig detta men vem vet? Nu är i alla fall lyxlivet slut (med lyxlivet menar jag min lön från i somras). Alltså jag är ännu en gång pank. Men det är väl så det är att vara student med dåligt ekonomisinne. jag funderade ett tag på att skaffa ett extrajobb men med tanke på hur mycket jag har att göra redan med nationsarbete och skola försvann den tanken ganska kvickt. Men nudlar är ju gott... Jag skulle dock vilja göra en liten efterlysning. Det har visat sig de senaste dagarna att jag inte har någon pianist i min bekantskapskrets. Detta tycker jag är mycket oroväckande. Speciellt eftersom jag behver en på lördag. Alltså måste jag ge mig ut på pianistjakt. Även om jag inte hittar någon innan lördag kan det ju vara bra att skaffa sig för framtiden. Till exempel till ett bröllop eller alla fina fester jag ska ordna i mitt slott sen när jag köpt det. Så egentligen har jag minst tio år på mig innan jag verkligen måste känna en piansit men det är ju aldrig fel att vara ute i god tid även om det inte är en av just mina specialiteter. Nej nu måste jag verkligen sova så att jag orkar ta mig an lagar och regler imorgon.
Come back home, in the celtic new year
Nu har baklänges gått av stapeln för detta året. Sittningen var minst lika bra som vanligt men underbara Simon och Daniel som toastmasters. Kvällen som följde var även den riktigt lyckad. det var länge sedan jag hade så kul så länge. Jag var på topp i 13 timmar. Helgen innan var vi i Halmstad, alla tjejer från Växjö utom Hermis. Wibban hade 20-årsfest tillsammans med Marcus och det var 80-tal på menyn. Så utspökade till tänderna i pasteller och benvärmare tog vi oss ut i skogen för ett dundarnde partaj. Det som toppade hela kvällen var de fantastiska tävlingsbuggarna som till och med lyckades göra mig till en stjärna på dansbanan. Det är inte dåligt det. Lets dance nästa. Veckan hart varit stressig men kul. Planeringen av Novembergalan börjar kännas stabil men vi får se efter mötet med brandservice imorgon. Jag har i alla fall precis varit hemma i Halmstad och hämtat min klänning som mamma så snällt sytt till mig. Den blev inte riktigt som jag tänkt mig men den blev fin ändå. Nu är det dags att ta nya tag och ta steget ut i en ny vecka. Fabulous.
En gång är ingen gång, två är lika med noll
En valborg värd att minnas. Jag var och hälsade på Självaste Karlsson uppe i Jönköping. Mysig stad måste jag säga trots att jag senare fick höra att folk flyttat därifrån på grund av tristess. Självaste hade varit ansvarig för en modemässa, Spring Inspiration 08 för att vara exakt. Riktigt classy och modevisningen som följde var helt fantastisk med dans, akrobatik och sångframträdenden blandat med houte couture och pret a portier. Fabulous helt enkelt. Förfesten hölls hos Självastes bror (Fredde) med flickvän (Madde) i en underbar lägenhet. Trevligt folk och härlig stämning, bättre kan det inte bli. Efterfesten (eller själva festen kanske) hölls på Huset och var riktigt kul den med. Efter att ha sovit sex personer i Självastes etta var det lite segt med bakfylla men det botades med en maffig pizza och en film som va jättebra att sova till. Det enda minuset var att Självastes hund behövde avlivas under dagen. Vi saknar dig Lukas. En sak som jag kom på under min vistelse i Jönköping var att jag tror att jag håller på att bli vuxen. Jag har alltid varit lite rädd för att resa själv och äta själv och traska runt på stan själv. Rädd är kanske fel ord men jag undviker helt sådana scenarion om jag kan. Men jag bokade biljetten själv, betalade den själv, hämtade ut den själv, åkte bussen själv. Sen när jag kom fram hade Självaste seminarie så jag traskade runt i stan själv, satt på ett fik själv och åt kvällsmat själv. Dagen efter var själva mässdagen och då skulle Självaste dit och fixa vid tio och vi skulle inte vara där förän fyra så då tog jag bussen in till stan själv, shoppade själv, ringde till Jennie (Självastes kusin som jag aldrig träffat innan) själv och det gick jättebra. Hon var väldigt trevlig och blev mitt sällskap under kvällen. För att sammanfatta så gjorde jag en massa saker själv, dessutom kom jag fram till att det var riktigt skönt. Måste göras om. Om ett tag. Lägg märke till ordet själv, inte ensam. Ensam låter mycket värre. Efter det åkte jag till Växjö och sen faktiskt till Halmstad. Det var tänkt att jag bara skulle vara där över lördagen och äta middag med min familj och Anderssons och sen åka tillbaka på söndagen. jag hade inte tänkt att träffa någon av mina kompisar eftersom min ekonomi är lite tight så jag kunde inte gå ut. Men istället hann jag träffa både Maddestäv, Partypinglan Linn och Fenjii riktigt ordentligt och verkligen prata. Det har jag nästan inte hunnit med ordentligt någon gång när jag varit hemma innan på snart ett år. Skönt var det i alla fall. Vår nollningsplan börjar ta fart och det känns härligt. Även sambandssittningen med PAX känns inte alls ouppnålig. Jag börjar helt enkelt få lite ordning på mitt liv. Jag börjar bli vuxen, läskigt. Nu ska jag ta tag i disken så det kan bli lite ordning i mitt kök också.
I used to go with the flow
Äntligen har molnen hittat någon annan stans att hänga än ovanför Växjö. För jag är faktiskt helt säker på att den har funnits där bakom hela tiden. Tack vare det i alla fall behöver jag inte oroa mig för att blända folk när jag går ut längre. I mitt candle light som jag fixat i min lägenhet och efter tre timmar i min fåtölj ute på gården kan jag faktsikt säga att jag är riktigt megabrun. En lätt overdrive men solen har faktiskt gjort lite nytta idag. Det är egentligen allt jag gjort idag plus att jag och Hermis promenerade den hutlösa sträckan till Pressbyrån och köpte glass. Mycket mer har inte hänt idag faktsikt och efter min långa utläggning igår borde jag kanske inte skriva mer idag. Jag vill bara poängtera att idag har varit en otroligt skön dag. Något annat som är skönt är låten Calleth You, Commeth I med The Ark. Jag är lite irriterad på att de var med i Melodifestivalen faktikst. The worrying kind är inte riktigt The Ark om jag säger så. På tal om när The Ark var med i Melodifestivalen så gick jag sista året på gymnasiet (alltså förra året). Jag tänker absolut inte bli sentimental nu men efter att ha pratat med en gammal klasskompis som varit i Halmstad i helgen och träffat en stor del av klassen kan jag inte annat än att bli lite nostalgisk. Det var faktiskt väldigt mysigt och nästan allt var mycket enklare. Inte för att det egentligen är så svårt nu heller men jag har mer ansvar för mitt liv nu. Både skönt och jobbigt. Utav det vi läst i skolan får man betalt utefter hur mycket ansvar man har (typ i alla fall) och i så fall så kommer jag nog bli utfattig. Jag gillar inte ansvar. Jag tycker om att vara med på en massa grejer och engagera mig i de mest underliga grejer men jag har inte mycket till övers för dte där med ansvar. Chef kommer jag aldrig att bli i alla fall. Men vem vet, jag kanske lär mig att gilla det med tiden. Jg får hela tiden höra att det är nu jag formas till den jag sen kommer att bli. jag tror absolut inte att jag är färdig som människa när jag kommer ut från universitet men jag känner själv att jag förändras. Men jag gillar faktiskt mig själv som jag har varit så jag hoppas att jag inte förändras så där jättemycket.
Where did I go wrong and lost a friend?
Efter en helg i mysighetens tecken kan jag inte annat än känna mig tillfreds med livet. Det är ändå konstigt. I vanliga fall så brukar jag bara känna för att skriva när jag känner mig nere och vill fly från omvärlden. Nu känns det inte alls så. Nu vill jag bara ut i världen och visa upp mig och göra allt jag någonsin drömt om. Jag vet själv att jag inte kommer att göra det än, ett tag till är jag fast här i skogen, men det känns inte så hemskt det heller. Detta är faktiskt första helt nyktra helgen på länge. Usch vad det lät tragiskt, men sant. Jag borde ha sådana här helger oftare. I fredags hade Maja, Hermis och jag Sleep Over Party hos Maja. Vi hade planerat en massa trevliga tjejiga saker så som tacos, film, godis, ansiktsmask, manikyr, TP, sminkning och fotografering. Tyvärr så var det bara tacos, film och godis som blev av. Och det i massor. Resten får vi ta en annan dag. Det var i alla fall riktigt mysigt och precis vad alla tjejer (och killar) behöver ibland. Idag har vi också haft en mysig dag. Efter att jag grundligt vårstädat min lägenhet gick vi halvvägs runt Växjösjön till en kiosk där de ställt ut solstolar precis vid vattnet. Jag skulle väldigt gärna vilja skriva att vi satt där i solskenet och njöt av våra glassar men tyvärr så kom det ett gigantiskt moln framför vår efterlängtade sol just då. Vi var glada ändå och njöt i fulla drag av våra glassar. 88an, vackert namn. Ikväll har vi bara slappat och kollat på säsong 5 av Sex and the City. Alltid när jag ser Sex and the City börjar jag fundera på vilken karaktär jag bäst stämmer in på. I ett test på facebook (och alla vet ju att testen på facebook visar sanningen) fick jag reda på att jag var Charlotte. För att vara helt ärlig så är det nog så långt bort från sanningen man kan komma. Alla mina vänner säger att jag skulle vara Samantha, ofta med motiveringen att hon är självsäker, härlig och gör precis vad hon själv vill. Visst, de egenskaperna ser jag gärna att andra ser hos mig, men efter att ha sett x antal avsnitt av Sex and the City ser jag många andra sidor av Samantha som jag inte alls vill identifiera mig med. Självklart passar varken jag eller någon annan in på stereortyperna som Samantha, Carrie, Miranda och Charlotte speglar. Sanningen är faktiskt att jag inte skulle vilja vara någon av dem. Trots all stil och flärd skulle jag inte vilja byta något av deras liv mot mitt eget. Okej, möjligtvis Carries i slutet av sista avsnittet i hela serien. Anyway, nu har jag varit så djup man kan vara när man pratar om Sex and the City så nu är det nog dags att sluta. Jag vet att det är ett uttjatat ämne men jag är trött på alla val man måste göra här i livet. Allt från livsavgörande val till vilken tandkräm man ska köpa. De flesta val består av att man måste välja mellan två saker man tycker om och risken att någon känner sig utelämnad eller sårad är överhängande. Det är kanske inte så att Pepsodenttuben blir ledsen bara för att jag köper Colgate men även där är det faktiskt någon annan som blir ledsen. Om alla skulle köpa Colgate istället för Pepsodent skulle företaget kursa och en massa människor bli arbetslösa. VDn för företaget har säkert en vision och lägger ner mycket tid och själ på arbetet kring produkten. Det är VDns baby och funkar det inte frågar VDn sig själv: vad gjorde jag för fel? VDn går kanske hem och tröstäter i soffan. Men det viktiga är inte att förhindra att VDn för Pepsodent dör i ett hav av chips och choklad utan att vi väljer det som är bäst för oss själva. Vill jag köpa Colgate så ska jag göra det och hoppas att det är någon annan som gillar Pepsodent. Jag tror att jag är trött nu för det väldans mycket tandkrämsprat. Frågan är om jag kommer att förstå detta imorgon bitti. Enda sättet för mig att ta reda på det är väl att gå och lägga mig. God natt Sverige.
Like a bridge over troulbled waters
Normalt sett när jag skriver här brukar jag ha något särskilt att berätta men den här gången har jag faktsikt inte det. Tro det eller ej. Jag behöver nog bara skriva av mig lite. Vi fick faktiskt höra det första dagen här på universitet att vi måste skriva och läsa skönlitterärt för att inte snöa in oss i all kurslitteratur och krävande arbeten. Nu känns det väl inte riktigt som att jag inte kan komma ut för all fallen snö av kurslittertur men det kanske är bäst att börja nu så att jag inte sitter där en dag och inte kan få upp dörren. Det är alltid bra att ha en back up plan. Både när det gäller kurslitteratur och nya möten. På tal om nya möten har jag en kär vän som förmodligen snart ska på ett nytt möte. Vid sådana möten är det inte bara viktigt att ha en fysisk back up, så som en vän som ringer som en utväg om allt skulle bli katastrof, men också en mental back up plan. Jag vet egentligen inte vad jag menar med det, men jag har alltid det. Det kan vara det som är mitt problem. Allt back uppande. Nej, det låter ganska osannolikt. På tal om möten i alla fall så har jag varit på möte nästan hela dagen idag. Det låter kanske inte allt för spännande men det var det faktiskt. KomMedias sammarbete med PAX känns riktigt stabilt och kommer absolut bli underhållande. Jag och Wibban var på box idag också. Vi har varit på det tre gånger nu och hela passet kände jag att vi hade blivit så jävla grymma på så kort tid. Riktigt hårda och perfekt preciserade slag. Så kände jag hela passet fram till det var dags för cirkeln. Det var det värsta. Alla mina boxningsvisioner gick till spillo. Jag fick uppgiften att hålla mitsen (vet inte hur det stavas) med vänster hand så att de som skulle runt i cirkeln skulle slå 30 sek vardera med utsidan av höger hand på min mits. Wibban började och det kändes bra. hon var riktigt grym och slog riktigt hårt. Trodde jag. hennes slag var myggbett i jämförelse med de som kom efter. Det var ungefär tio personer till som skulle slå på min mits (vilket också ibland blev min arm i brist på koncentration från deras sida) och när det var klart kändes min arm ungefär så som dörren i Skönheten och Odjuret måste känt när folkmassan från byn kommit och brutit upp den med en stor timmerstock. Det var INTE skönt kan jag meddela. Nu känns det bättre dock. Nu ska jag rädda min kyklinggryta så att jag kan äta den imorgon med (sjukt stark och god, som jag ungefär) sen blir det att gå till sängs med Stig Larsson. Ja jag vet att det är lite tråkigt att han har varit med alla andra men han är ju så bra!
Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag
Dags att ta tag i det här igen kanske? Det känns som att detta är en bra tid till att börja ta tag i saker som legat på is ett tag. Eller bara börja om på nytt helt enkelt. Jag vet inte om det är det vackra vädret, eller om det är stenen som lyfts från mina tankar, men jag mår fantastiskt bra för tillfället. I fredags var det dags för årets fest: Studio 54. Jag hade hört ryktesvägen att det skulle vara riktigt riktigt bra men att det skulle bli så bra som det blev hade jag aldrig trott. Jag bad mamma skicka över den hemska rosa kavajen som skulle passa perfekt och sticka ut i crowden, tänkte jag. Oj vad fel jag hade! Alla var så flashigt och påhittigt utklädda att min illrosa kavaj försvann som en nål i en höstack. Eller som en konfetti i ett paljetthav, kanske man skulle kunna säga. Trots att jag och Hermis hamnade ensamma på en förfest med bara ekonomer lyckades vi väldigt bra med vår kväll och lärde känna massor med människor som vi aldrig kommer känna igen igen. Några personer som är värda att nämnas i detta sammanhang är: Björn - den trevliga mannen som matchade min kavaj, Ridmannen - som piskade Hermis så fint, Ludwig - som verkligen var man nog för alla den kvällen, Röven - vår granne som gick med rumpan bar hela kvällen (en bedrift), och sist men inte minst Ekonomen Mark - alltid lika fasinerande. Efter kvällen på sivans var slut gick jag och Joakim och köpte chips och dip, det var gott! På lördagen (dagen efter) var jag lagom seg, jag lyfte mig bara från sängen för att gå till pressbyrån för att köpa godis. Sedan på kvällen var det fest hos Andersson. Den blev ungefär som en vanlig förfest med gänget: Megakul! Inne på Sivans var det ett kärt återseende när vi träffade Johannes från Åre. När kvällen var slut gick jag, Hermis, Sanna och Johannes hem till mig för att äta pizza och vem kommer inte då och knackar på dörren? Jo, RÖVEN! Ett kärt återseende det med? Vi blev glada två gånger den kvällen, först blev vi glada när han kom, och sen blev vi glada när han gick. Nej nu var jag nog dum, sorry röven, du är alltid välkommen. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att detta har varit en otroligt lyckad helg.
Fly with me
För att se bilder från Studio 54 är det bara att gå in på www.vaxjopuls.se eller på min facbook lite senare idag.
För några veckor sen skrev jag om mina grannar och om hur konstiga de är. Jag ställde mig också frågan vad de skulle skrivit om mig. Nu vet jag. "En galning som borde vara inspärrad på St Sigfrids istället för i en lägenhet i Slottsstaden." Ungefär så tror jag att de hade beskrivit mig. Anledningen till detta antagande är att jag och Hermis tänkte retas med Trixie(Hermis hund) lite. För att lyckas med det stämde vi upp i härlig opera, underbart joddel och sist och högst en fantastisk version av Ronja Rövardottersången. Nu menar jag inte något nynnande av melodin utan vi tog i för fulla halsar och Trixie var inte sämre. Direkt efter går vi ut för att rasta Trixie och då står min granne och hans vänner i korridåren (det hörs inte så mycket genom väggarna till lägenheterna men till korridåren hörs det betydligt bättre ut). Så jag och hermis skyndar oss ut och runt husväggen och visst, de hade hört. det märktes på hejet vi fick sedan som följdes av en lätt fniss. Det spelar egentligen ingen roll, de tycker om mig ändå men kul var det. Nu har jag fått en stämpel i alla fall. Snart bär det av till Malmö för att fira Hermis 20årsdag. Men först blir det självklart party i Växjö på onsdag!
Knast
Då var man tillbaka i bubblan igen. Efter en underbar vecka i Åre känns det både tråkigt och härligt. Åre-veckan hade faktiskt precis lagom av allt som är kul på en skidsemester. Männen som vi bodde med (Markus, Johannes, HM och Claes) var otroligt trevliga och vi umgicks med dem hela tiden (förutom när vi åkte skidor för de var snäppet bättre än oss). Vi åkte skidor i Tegefjäll mesta delen av tiden eftersom där var de bästa backarna för oss, och tre timmar per dag (pauser inkluderat) var prefekt. Det blev aldrig tråkigt och vi fick ändå valuta för pengarna. Afterski på Bygget var amazing och även trubadurafterskin med allas vår Danne var kanon. ja för att dra en snabb recap kan jag väl säga: Geni, tacos, O'learys, bastu och snöbad,chill, lila backar, 4 dec, kvällsåkning, rutchkana i finkläder ner i "ravinen", Bygget = svettingt men fy fan va kul! Men även om allt detta var fabulous så måste jag säga att den största glädjen på resan var min alldeles egna (jo, det är så Patte, sotty) Maja! Vad hade jag gjort utan dig? Och jo vi var "Mitt i naturen". Det enda som tog ner resan lite var att för mig som inte är särskilt (för att inte säga alls) intresserad av sport var det lite downside att det var Handbolls-EM som var tvunget att lyssnas eller tittas på varje kväll. På bussen dit var det också lite enerverande att de fem killar som satt framför oss snackade Lumpenminnen halva natten. Men det fick de också höra sen när jag var full så det jämnade nog ut sig. På hemresan var de i alla fall tysta. Ja, den resan är verkligen minnesvärd. Att komma tillbaka till Växjö igen känns också bra. Efter att ha sovit tre timmar blev det shoppingrunda och fika på stan (csn hade ju kommit) och sen party på kvällen igen. Lika kul som alltid. Så idag har varit en komplett bakisdag. Hermis har varit här hela dagen med Trixie (hennes hund som hon passar åt sina förädrar som är i Florida (?) orättvist!) och vi har väl inte gjort annat än ätit och sett på film. Jo vi var faktiskt ute och gick med Trixie några gånger också. Ikväll har vi varit hos Emelie och ätit mer. Jag bakade kladdkaka och de andra hade bakat päronpaj. Delicious men fy fan va illa vi mådde. Nu tror jag att jag ska betala lite räkningar och sen sova. Det blir en del att göra imorgon.
Nanana hey hey nanana hey hey nanana hey hey nananaaaaaaaaaaaaaaa West Virginia aso...
Ja, nu bär det snart av. Efter de här två veckorna av relativt hög stress känns det rätt skönt att få kunna slappna av lite. Men jag måste faktiskt erkänna att nu när det är en halvtimme kvar till vi åker är jag lite nervös. Jag vet inte varför. Kanske är det för att jag inte stått på ett par skidor på ett år, men det hade jag ju inte förra gången jag åkte skidor heller så varför skulle det vara annorlunda nu? Sen så ska jag och Maja dela stuga med fyra killar, men dte har jag gjort innan så det borde inte göra mig nervös. Kanske är det för att jag ska åka utan mamma och pappa? Nej, det har jag också gjort en massa gånger. Något är det i alla fall. Sen känns det som att det är något problem med packningen. Antingen har jag packat för mycket så kommer Johan bli arg för att det inte får plats eller så kommer jag ha glömt något. Eller kanske både och. Det löser sig nog. Igår var jag och Hermis ute och röjde. Det var riktigt najs. Alltid lika kul med dig gummsi! Jag har funderat över mina grannar. Hoppas inte att de läser detta. Så här ligger det till. Grannen bredvid mig är väldigt trevlig men han snarkar och det hörs när jag ska sova. Lite gulligt faktiskt. Grannen ovanför mig Gör väldigt roliga gympaövningar som man kan kolla på om man står utanför. Grannarna som bor i A (jag bor i B) har kommit och knackat på mitt förnster på natten och nästan skrämt livet ut mig två gånger nu för att de har glömt sin nyckel. Jag träffade en av dem ute igår och tydligen ska vi ha ett matlagningsbattle när jag kommer hem från Åre. Like that's gonna happen. Men droppen var faktiskt igår när jag skulle ta farväl av Hermis efter att ha suttit och snackat en stund i min lägenhet. När hon öppnade dörren från att gå möts vi av en tjej och två killar som håller på och bär en trasig säng genom hallen. Klockan var två på natten. det får en faktiskt att undra. Jag tror i alla fall att killen som bor över mig fick till det inatt i alla fall. Det lät så. Jävla pappväggar. Nu kom jag att tänka på en sak som skrämmer mig lite... Vad skulle dem skriva om mig? Jag vill nog helt inte veta. Nu kommer Maja snart i alla fall så ska vi promenare med vår packning bort till Pressis. So long Växjö för en vecka!
Don't hate the player, don't hate the game
Måndagkväll och ja, jag är lite full. Det känns nästan lite trisst att erkänna det men jo. Har varit och hälsat på en gammal vän som också har flyttat hit till underbara Campus, Växjö. Och på bara ett glas vin känner jag att det snurrar (det var faktiskt ett stort glas vin). Trevligt var det i alla fall. Det känns väldigt skönt att vara tillbaka här faktsikt. Inte för att jag inte älskar att vara i Halmstad men det känns skönt att få komma tillbaka till det som jag nu kallar vardag och få göra precis som jag vill. Jag har varit duktig idag. Jag har både städat och diskat efter förfesten i lördags. Nej jag orkade inte det igår så det fick bli idag istället. Sen dessutom har jag skrivit klart min debattartikel och min rapport. Och fick in dem i tid. Jag vet att jag är grym. Tyvärr är det nog det sämsta jag skrivit hittills i mitt liv (nästan) men är man ute i sista sekund så får man väl skylla sig själv. I lördags var första kvällen ute med mina lovely Växjö-tjejer för det här året och det var lika underbart som vanligt. På något sätt så känns allt så mycket mindre komplicerat här. Förutom skolarbetet kanske men allt annat flyter på så naturligt. Snart ska jag, Maja och Västkustens Nation till Åre och jag börjar faktiskt längta riktigt mycket. Känner på mig att det kommer bli riktigt kul. Det är bara lite synd att inte alla följer med, men det blir väl nästa år. Nu fick jag ont i nacken så det är väl dags att sluta skriva. Det här är Camilla som signar ut, slut.
My dream is to fly over the rainbow so high
Årets höjdpunkt utspelades ikväll. Ja, just det, Victoria's Secret Fashion Show. Det var Fab-u-lous! Förra året var jag inte så i extas men detta året: Hallelujah!! Och när Spice Girls uppträdde blev jag helt lycklig inombords. Girl Power!!! Jag vet inte varför men hela showen och alla modellerna är så vackra och så fierce. I love it. Jag vet inte om det var så att jag missade början eller var det Heidi Klums sista visning? Hon var väldigt mycket i fokus i alla fall. Men det är inte så konstigt ändå. Jag måste också säga att Heidis man (nej jag vet inte vad han heter) såg väldigt mycket mer hemma på run wayn än vad Justin gjorde. Hett och glamoröst var det i alla fall. Nu är det dags för något aningen mindre glamoröst: My name is Earl. God Natt!
Stop right now, thank you very much
Slappaste dagen detta året, hittills i alla fall och något säger mig att morgondagen inte kommer toppa i slapphet. Det vettigaste jag gjort idag är att gå till konsum och handla lasagneplattor och krossade tomater till kvällsmaten. Igår så var det mys hemma hos Fenja vilket följdes med en sväng till gastons och sen en liten vända på Moon. Man ser allt med andra ögon när man är nykter och det var inte många som var ute och partajade två dagar innan nyårsafton. Det var både trevligt och mysigt. Jag såg min gamla (gamla som i att vi var grannar innan, inte att han är gammal, fast han är äldre än mig) granne som jag varit mer eller mindre förälskad i hela mitt liv. Jag brukade kolla på honom och hans kompisar när de spelade fotboll på vändplatsen. Jag är nog en stalker längst in i själen. I alla fall så tyckte jag att han var det vackraste gud hade skapat (även om jag faktiskt tror att det var hans mamma och pappa som skapade honom). Men jag har faktiskt glömt bort honom på senare tid. Han är inte lika intressant längre. Inte lika mystisk och spännande. Jag vet egentligen inte varför jag skriver om detta men det är nog ett friskhetstecken att han inte är lika intressant längre. Med tanke på att jag såg honom första gången när jag var 6 år, och inte har sagt något till honom mer än kanske någon gång på fyllan som jag helst vill glömma bort, är det kanske dags att gå vidare. På tal om att gå vidare så går jag vidare nu och byter ämne. Jag såg på Fem myror är fler än fyra elefanter idag och fy fasen va bra det är! Det ska mina barn få se när de växer upp. Jag älskade det när jag var liten och jag skrattade så jag nästan grät när jag såg det idag. Jag gjorde ett ålderstest på facebook och det visade sig att jag är 6 år (så egentligen kanske jag inte borde gå vidare från min granne). Men jag vet inte riktigt om jag tycker att det testet stämmer. men i och för sig så var jag som lyckligast när jag var 5-6 år så varför inte? Ikväll ska i alla fall Madde komma och hämta upp mig och så ska vi åka till Fenjii och laga efterrätt till imorgon. Det ska bli delicious.
Ska vi plocka körsbär i min trädgård?
Det är lite konstigt med jullov ändå. Jag har spenderat otroligt mycket tid tillsammas med min familj och mina underbara vänner men jag har också varit mycket för mig själv. När jag är för mig själv så tänker jag väldigt mycket. Speciellt nu, när jag tror att jag befinner mig i en identitetskris av nogon stort. Kanske är det för att våra föreläsare har talat om att det ofta blir så när man börjar studera och flyttar till annan ort. Att man slits mellan det gamla och det nya sättet att leva. Att man inte passar in någon stans, att man inte är hemma någon stans. Men så känner jag faktiskt inte alls. Det är det som är det konstiga. Jag passar in på båda ställena, jag känner mig hemma på båda ställena. Och så har det nästan alltid varit med mig. Jag vet egentligen inte varför jag kallar det identitestskris eller varför jag klagar, det är helt underbart. Men ändå konstigt och det får mig att fundera. Det som jag mest funderat över på senare tid är hur lätt det är att bryta ett mönster och falla in i en ny vana. Jag vet inte riktigt om jag formulerat det rätt utifrån det jag tänker skriva men what ever. I många Tv-reportage och tidningar berättas det om ungdomars, och speciellt unga kvinnors, ökade alkoholkonsumtion. Jag känner mig definitivt träffad och faktiskt har det fått mig att börja tänka. Tänka om. Och när jag tänker på det så tänker jag på hur jag var och hur jag har blivit. Jag orkar inte berätta allt som hänt de senaste fem åren (det var när alkoholen kom in i bilden som det började gå utför) men jag är inte nöjd med vad det har blivit av mig. Jag trivs underbart med mitt liv och med alla människor som finns i det men allt jag stod för när jag var 15 år har jag brutit på den väg fram till den jag är idag.Nu när jag skriver detta så inser jag att jag faktiskt inte har något som jag verkligen tror på. Att jag inte har något jag verkligen brinner för. Och det gör mig ledsen. Det är så mycket jag gett upp till ingen nytta. Detta är endast filosofi och flummeri. Jag har haft alldeles för mycket tid för mig själv idag men jag behövde få ut det. Snart är det nytt år. Som om det egentligen skulle bli någon skillnad. Men, hoppas kan man alltid. Nyårsafton kommer i alla fall bli fabulous.
Sluta upp att kasta pärlor åt svin.
Då var det dags för min absolut första hemtenta. Mellan klockan 08.15 och 17.00 har jag på mig att skriva klart. Spännande. Det gör mig lite orolig att jag inte är nervös för det brukar gå bäst för mig om jag är det. Men men det är inte mycket att göra åt nu. Det gick faktiskt bra att gå upp så tidigt som jag gjorde idag. Jag var lite rädd att jag skulle trycka på snoozeknappen allt för många gånger och sen stänga av klockan och vakna vid 12. Hade det hänt hade jag verkligen fått panik. Men nu är jag vaken och det är en halvtimme kvar tills allt börjar. Okej lite nervös blev jag nu när jag skrev det. Dags att ladda upp med frukost nu.
Jag tror att det kommer kännas konstigt att åka hem över julen. Att inte träffa klasskompisarna, som jag ser var och varannan dag, på två veckor kommer bli tomt. Och sen att träffa de "gamla" kompisarna kommer också kännas konstigt. Det var så länge sen nu. Men jag längtar ändå. Det ska bli skönt med att avbrott från Bubblan, aka Campus. Reda ut lite tankar. Det kan behövas. Det enda som känns jobbigt med att åka hem är mitt rum. Det känns inte som hemma längre. Det är bara en 90-säng och en byrå och för att fylla ut tomrummet har de satt en klaffstol i ena hörnet. En 90-säng är definitivt för liten när man vant sig vid en 120-säng. Jag ramlade faktiskt ur första natten jag sov hemma igen. På något sätt har det här med att flytta hemifrån fått mig att vilja ta vara på traditioner. Eller är det för att jag börjar bli vuxen? Hur som helst så längtar jag inte så jättemycket till julafton men däremot lillejul återkommer ofta i mina tankar. På lillejul är det en annan sorts bubbla där ingen kommer in förutom familjen Andersson och Svensson. Jag älskar det. Och i år kanske en bortglömd klassiker kommer tillbaka. Jag hoppas.
Och jag ska fånga den, och spara den
Då väntar sen en helt ny värld med dig
Jag läste en blogg idag. Jag gör inte det så ofta (tycker mest om att skriva och själv vara i fokus). Denna skribent uttryckte så många känslor och värderingar på en och samma gång att jag blev helt tagen. Jag har själv känt samma sak otaliga gånger men aldrig uttryckt dem offentligt. Aldrig vågat. Jag vet egentligen inte om jag skulle vilja. Om jag skulle blotta mitt innersta skulle jag på samma gång visa mina svagheter. Och jag är ingen svag person. Jag är stark och självständig. Jag har en massa olika sidor. Jag är lite blåst, lite intelligent, förstående, egoistisk men samtidigt givmild och empatisk men aldrig svag. Aldrig. Någon gång i livet ska jag uttala dessa ord och verkligen mena dem. Men just nu så finns det så mycket jag vill berätta men ändå inget alls att skriva om. Så mycket tankar och känslor men inget av värde. Inget som behöver delges med världen. "When you try your best but you don't succeed." Så börjar Coldplays låt Fix You och just så känns det lite nu. Jag vet inte varför för jag kan väl egentligen inte säga att jag försökt, med någonting egentligen. Men ändå så känns det jobbigt att inte lyckas. Men det är väl så det är. Jag har glidit på en räkmacka hela livet fram tills nu. Inga stora hinder har funnits i min väg. Jag antar att det är så här att bli vuxen. Nu ska jag väl återgå till mitt läsande av urtråkig kurslitteratur men det lär bli mest drömmande. Det gör ont men är samtidigt befriande.
The minor fall and the major lift...
Alltså jag blir lite irriterad på Idol. Jag hade faktsikt bestämt mig för att inte följa det men på grund av mina kära klasskamrater så har jag blivit "tvingad" att se nästan varenda jävla program. Och vips så var jag fast. Fan också. Så idag när det var final satt jag bänkad och nervös framför TVn. Jag lipade och förundrades över Amandas scennärvaro. Jag visste att hon skulle vinna. Jag kände det i hela själen. Men ändå när resultatet av röstningen skulle presenteras blev jag nervös och höll näst intill andan. Marie! Sa Jide och hela jag sjönk ihop och kände mig helt tom. Fan. Men det gör inget för Amanda kommer ta världen med storm och få way better skivkontrakt. Go Amanda! A i alla fall, Majsan, Musen, Hermis och Camel hade fajitas night ikväll och det var förbannat gott. Paffy var också med så klart. Mycket mys. Vi var på julsittning med KomMedia i ondags och det var jättekul. Sittningen i sig var helt okej och Paula var underbar. Bagge var också jättebra men Paula var outstanding. Mellanfesten var bästa på länge. Precis så där som alla killar föreställer sig tjejer när de är själva förutom att vi inte kände på bröst eller övade på att hångla. Men singstar och väldigt djupgående samtal som inleddes med den klassiska "jag har aldrig". Riktigt lyckat var det i alla fall. Och inne på Sivans var också jättekul. Alltid trevligt att träffa lite kändisar. Imorgon kommer Fenja så då blir det party igen så det heter duga. Har saknat henne massor så det ska bli fantastiskt. Puss på dig gummsi och alla andra där ute i världen. Ikväll är jag glad!
Bädda sängen och gå härifrån
