Camilla

Mitt liv och lite till

En månad av mitt liv.

Kategori: Gamla inlägg

Här kommer den; sammanfattningen av mitt liv efter Paris-resan. Spännande va? På onsdagen efter att jag kom hem från Paris var det dags för infestning med den nyutvalda studentkommittén. Festen hölls hos Party-Simon och det fanns gott om dricka och tilltugg. Det finns inte så mycket att säga om tillställningen mer än att det var fylleslag och mycket hud. Det var menat att det skulle vara poolparty så de flesta hade badkläder med sig men eftersom ingen orkade ta sig till poolen så blev det bikini/kalsongfest nere på "dansgolvet" istället. Detta resulterade i en del galna bilder. Bland annat en som jag lägger upp längre ner. Det var, tyvärr får man väl säga, väldigt mycket mer oskyldigt än den bilden visar men det ser ganska roligt ut. Efter att ha spytt däckade jag i Simons soffa ungefär vid 02.00. Dagen efter vaknar jag av att jag hör ett sorts rinnande ljud, eller hällande kanske är ett bättre ord. Det var en liten dam ( inga namn) som inte mådde så bra och böjde sig över en spann. Efter lite städande begav vi oss till skolan för att kolla på alla loosers som sprang drakaloppet. det var inte så kul så vi åkte tillbaka till Simon och badade i hans pool istället. En underbar bakisdag som avslutades med kebab. Lovely. Resten av den veckan kommer jag inte ihåg så mycket av men på söndagen var det bal i alla fall. Utan att överdriva så säger jag att det var den bästa dagen i mitt liv. Den började klockan halv 10 hos min frisör (den bästa i världen: Agneta på Ninas) där jag fick en underbart fin uppsättning. Efter det bar det av hem för smink, påklädning och lunch. Sedan åkte vi ner till farmor och farfar för att fotograferas tillsammans med min baldejt Alexander Fröström. Klockan 14.00 samlades vi allihopa hemma hos Moa för att dricka champagne och äta snittar. Fotograferas skulle vi också självklart göras. För att ta oss till balen hade vi hyrt en Londonbuss. En röd dubbeldäckare. Fy satan va grym den var och glada i hågen satte vi oss i bussen för att åka sträckan på ca 2 km fram till Hotell Tylösand. Väl ute på Tylösandsvägen fick vi syn på kön. "Ojdå" är ett milt uttryck för vad jag kände just då. Hur mycket bilar som helst och kön stod helt stilla. Första timmen i kön lyckades vi bra med att underhålla oss själva med sånger och champagne. Men när den timmen hade gått och vi insåg att, med hjälp av den obefintliga airconditionen som orskade både svettningar och vätskebrist, vi druckit upp 10 flaskor champagne på 18 personer (exklusive det vi drack de två timmarna vi var hemma hos Moa). Då började vi promenera ut på gatan och bli fotograferade där istället. När vi väl började röra på oss i lagom takt och verkligen närmade oss hotellet hade vi suttit i bilen i nära en timme och 45 minuter. Oj vad det var skönt att få gå på röda mattan. Jag och Linn fick inte gå efter varandra eftersom hon hade orenge klänning och jag hade hallonröd (inte jättsnyggt ihop) (men otroligt vackert var för sig) så Linn gick först ut med samuel och jag och Alexander gick sist. Vilken känsla det är att få gå på röda mattan och bli fotograferad. Jag ska minsann bli kändis. Inne på Tylöhus fick vi välkomstdrinkar och eftersom Linn jobbar på hotellet i vanliga fall fick jag två. Behövdes det? Nej det tror jag inte. MagnusHolmqvist var toastmaster, Fenja Due-Boje höll välkomsttalet, Alexander Francke höll talet till kvinnan och jag höll talet till mannen. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv men fy fan va kul det var när jag väl stod där framme! Fenja lyckades med att bli ganska full under middagen. Vi behöver ju inte nämna vad som utspelade sig vid bordet men det slutade med att Moa fick konfiskera Fenjas vin efter halva huvudrätten. Vals och Foxtrot blev det sen till orkestern Westcoasters. Riktigt roligt att dansa så och jag blev uppbjuden av många som jag inte känner. Efterfesten på Hotel Fina Laxen (eller ugly salmon som någon kallade det) var ricktigt lyckad. Så mycket bar musik och så mycket dans! Okej, det var några stunder utan dans men jag kan leva med det. Promenaden till skolan klockan 7 var väldigt trevlig. Frukosten var a sådär och jag började känna mig ganska sliten. Men inte förän någon gång mellan 10 och 11 tog jag bussen hem. Tror jag i alla fall. Veckan därefter kommer jag inte heller ihåg riktigt vad som hände men det var nog ganska mycket party. På fredagen (8/6) tog jag studenten. Med feber och snuva gjorde jag entré hemma hos Jonas från klassen ungefär vid 07.45 för att delta i klassens champagnefrukost. Trevligt och härligt som i alla dessa tre år. Sen var det fotografering. Tillbaka till Jonas för mer champagne. Till skolan igen för avslutning i klassrummet med klassen. (Anna och Emmy höll ett underbart tal som fick mig att börja lipa. NV3B forever). Till Aulan för avslutning med skolan. Spring ut!!! Krama familjen. Få blommor. Hitta hövagnen. Komma upp i hövagnen. Skrika, sjunga, trumma! (Vi hade en trumma!). Jag kunde i och för sig inte skrika så mucket eftersom jag var hes men jag gjorde väsen av mig ändå med hjälp av en visselpipa. Just under åkturen på vagnen kände jag mig lycklig. Att jag nog var bäst i världen. Promenaden genom stan var också sjukt kul. Studentmottagningen hade jag nere hos min farmor på Stenhuggerivägen eftersom där är så vackert på sommaren. Maries pojkvän Gunnar hade fixat ett stort partytält. Jag hur många fina presenter som helst och jag tackar alla så hjärtligt! Men måste jag välja en så kan jag faktiskt stå för att den otroligt fina kameran jag fick av min familj, mormor, farmor och farfar var den allra bästa. Mammas tal om att fånga dagen (Carpe Diem) fick alla att gråta, eftersom det var otroligt fint och när jag dessutom fick ett Efva Attling-smycke och alla ställde sig upp och sjöng studentsången för mig grät jag så mycket att jag bara ville springa in i huset och slänga mig på sängen så att ingen skulle se. Me det hade ju varit otrevligt så det gjorde jag inte. Vid åtta begav jag mig hem till Beatrice för lite förfestande. Mycket trevligt. Festen i Paradiset var riktigt rolig men den slutade alldeles för tidigt (klockan 2). Vi skulle haft efterfest hos Beatrice men när jag, Madde och Robin kom dit var alla sjukt sega så jag åkte hem och la mig. Med ett leende på läpparna förstås. Lördagen därpå var vi ute i staden, men det var nog den tråkigaste kvällen på länge. B o B har verkligen förändrats. Kvällens behållning var spelautomaterna på Musses. Nu när jag skriver här så märker jag att jag glömmer bort vad som händer under veckodagarna. Men men det är sånt som händer. Jo just det på onsdagen hade vi avskedsfest för Fenja och Beatrice som nu har åkt till Barcelona för att stanna ett år. Kvällen innan gjorde vi ett fotoalbum och skrev en sång som vi sedan framförde. Usch för att ni har åkt! Det blir så tomt här utan er! Kom hem! Fredagen den 15/6 kl 02.00 steg jag upp ut sängen efter en och en halv timmas sömn. Ninni, Moa och Madde satt i bilen när jag kom ut. Min väska var för tung det visste jag, men det skulle vara värt att betala övervikten. Efter en nästan två timmar lång bilresa var vi glada över att vara framme vid Sturup. Jag, Madde och Paula (vi hämtade upp henne inne i stan i Halmstad) kramade Ninni och Moa hejdå och så ställde vi oss i kön till incheckningen. Min väska var inte för tung. Den vägde bara 19,6 kg. Jag sov som en stock på flyget. Det var verkligen charter 100%. När vi åkte genom ön med buss nr 19 hörde vi en röst som sa: "Och här till vänster ser vi flamingos" och alla vände blickarna åt vänster. Utom Madde och Paula som halvt skrattade halv skämdes. Jag tittade på flamingosarna. Efter en halvtimme i bussen nådde vi vårt mål: det soliga Ayia Napa. Hotellet vi bodde på, Melpo Antia, var väldigt mysigt och trevligt. Första kvällen festade vi tillsammans med Johanna och Julia som varit där i några dagar och berättade vart man skulle gå och vad man skulle akta sig för. En riktigt kul kväll. Madde hade inte sovit något på flyget så hon gick hem lite tidigare och när jag och Paula skulle gå hem hade vi hittat ett gäng killar som vi tänkte överraska Madde med. Men överraskningen gick inte så bra då receptionisten strängt förklarade: "No boyfrinds!". Ajdå och hejdå. Beach partyt på lördagen var en miss 30 pund (1pund = 16 kr, you du the math) för pommes, 2 mm kykling och blaskiga drinkar. Nej tack. Alla var vi glada när bussen lämnade stranden klockan 11 för att ta oss tillbaka till Grabbarna Grus. Där var det livat kan jag säga. Dansken som vi träffade var ganska snygg men lite för desperat för min smak. Senare i veckan träffade vi ett gäng killar från Stockholm som var riktigt roliga och trevliga. Det som mesta är värt att minnas från veckan på Cypern är: Alla för- och efterfester med stockholmskillarna (särskillt efterfesten i vårt badkar, även om det var ÄCKLIGT!), när vi drack Absinthe och rökte cigarr, skumpartyt, Grabbarna Grus, Nissi beach (underbart), min badring, Castle Club (fast där var jag själv så det vet inte Madde och Paula hur det var), Happy Hour-baren, maten (vill man kanske inte komma ihåg för den var fan inte god!), att man kunde köpa öl på Burger King (kan man det i Sverige också kanske?), vår balkong den var underbar och självklart när blondie hånglade upp två feta brudar i bussen... Hysteriskt kul! Det uttryck som sas mest under hela resan tror jag är: "Men Tobbe!" Tobbe är en sån person som man ofta måste säga "men" till. När vi skulle åka hem kändes det både sorgligt och skönt. Det var en underbar vecka men med blåmärken över hela kroppen, skoskav, brännmärken och skärsår (jag skulle skära citron till Tequilan) så kändes det ganska bra att få komma hem. Vi kom hem till Halmstad klcokan 6 på midsommarafton och då var det bara till att hoppa in i duchen och göra sig iordning för att gå på midsommarfest hemma hos Anderssons. Blandade åldrar och ruskigt kul. Jag kom inte hem förän vid fem. Alla hade väldigt roligt åt mig pga jag nästan inte kunde prata. Min röst är fortfarande inte hel. På lördagen var det rester hos Anderssons och då var det bara till att gå på det IGEN för sen åkte vi in till stan och satte oss på Heats uteservering. Mycket öl och vin. Det var Jonas, Sofie, Gustav och jag och en liten stund fick vi besök av Henrik och Lisa. En mycket trevlig kväll. På söndagen tog jag det väldigt lugnt eftersom jag skulle upp och jobba på måndagen. Jag kommer nog trivas utmärkt på mitt nya sommarjobb. Alla var kanontrevliga. På kvällen blev det födelsedagsfirande för Alexander Sari. Utav mig Lovisa och Nille fick han två ölglas där vi klistrat på Sexy på det ena och Babe på det andra i strass + några öl. Sedan bar det av till måndagsklubben. Sjukt mycket folk och härlig stämning och tack vare Johan hade jag en riktigt trevlig kväll. Idag har jag varit hos doktorn och kollat upp min hals, men det var inget fel på den förutom att jag är hes men det går över sa han. Doktorn var het förresten, man kanske skulle bli sjuk lite oftare? Nu ska jag cykla in till stan för att lämna Lovisas cykel och hämta mina nyklar. Hälsa på Alexandra ska jag också göra men sen måste jag plugga för jag ska göra prov för att få delegering till mitt jobb. Jobbigt. Detta var den mest händelserika månaden i mitt liv. Hittills. Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här månaden men jag väntar med det tror jag.
Destination unknown... Fågel Roger... Sommartider... Fasen det var en till men jag kommer inte ihåg. Bra var det i alla fall.


Min månad i bilder.



Poolparty utan pool



Campagnefrukost, hövagn genom stan, blommor i parken



Balen 2007 - lätt bäst!



Nissi beach, Innan Beach Partyt, på Beach Partyt



Våra lovely sängar



Kolla icke-fetthalten, We rocked Cyprus!