Camilla

Ännu en mild bakfylla tack vare Mangeponkens knep. Jag är oerhört tacksam. Något jag också är tacksam över är gårdagen. Först var det sushi och vin. Väldigt gott och mysigt. Sen blev det sminkning. Efter det var det ju självklart dags för karaoke. Sing Star Svenska hits, 80's och Anthem. Och öl då. Kan det bli bättre? Efter många brustna toner och nästan ännu fler skratt bar det av med buss in till City. Där börjades det, nästan av tradition, på B&M, aka Musses. Två kannor kamenikaze (vet inte hur det stavas) sveptes till tonerna av alldeles för mycket och för högt "Karmakarmakarmakarmakarmakameleoooon, you come and goooo, you come and goooOOoo.." osv. Men vi såg nog ut att ha kul eftersom en brunett kom fram och sa att hon ville blondera sitt hår eftersom det var tydligt att blondiner hade roligare. Vi kunde inte annat än att instämma. Efter många om och men och jag vet inte kom jag och Madde i alla fall till Mårtensson. Vilket var ett mycket bra val. Där blev det mycket shake tha booty och några shots. Efter det var i alla fall jag trött och jag tror att Madde var det med, så vi tog bussen hem. Mycket klokt tycker jag själv.Det var faktiskt en väldigt bra kväll, och det har jag Madde och Pau att tacka för. Och Fenjii en liten stud i alla fall.

Fick reda på mitt kemiprov idag. Inte den mest upplyftande upplevelsen jag upplevt i mitt liv. 16/50 är inte direkt lysande. Men det är godkänt. Tro det eller ej. Det var ju bra i alla fall. Nej. Imorgon är det öppet hus på Kattegattgymnasiet. Snälla kom inte dit. Jag har ställt upp på varenda grej som lärarana behövt hjälp med när det gäller att marknadsföra da Vinci och så måste jag vara med på öppet hus och presentera mitt projektarbete bara för att jag valt retorik. Trisst. Så om ingen kommer slipper jag att prata och kan gå hem, eller i alla fall sova på en stol eller något. Dessutom måste ni ha noterat att jag är med i reklamfilmen för öppet hus på Kattegatt. Den går på tv4. Redan klassiker. Ikväll är det Idol som gäller. Puss o kram vi syns på stan.

---

Första studentfesten. Kändistema.


   


Andra studentfesten. P-tema.




Johannas 18-årsfest. Barbietema.

Nu är jag trött. Efter måndagens prövningar och dagens regn vill jag bara krypa ner i min underbara säng och sova tills det blir julafton. Men då skulle jag inte ha tid att köpa julklappar till de jag tycker om och det skulle bli pinsamt. Visst är hyperaktiva, superglada tioåringar jätteroliga men det hade nog räckt med en timme för mig. Att det väntar en likadan dag imorgon känns ju inte alldeles kul. Fast inte dötrisst heller. Dagen i Lund kan jag inte säga var särskilt nödvändig, men jag fick i alla fall spendera lite tid med favorit-paulan. Det var länge sedan. Bea och Madde var också glädjehöjande faktorer. 14 bitar sushi är alldeles för mycket. Det har vi konstaterat idag. Men det var ju billigt och gott i alla fall. Det är nog det bästa med Lund. Att allting är så billigt. Mat i alla fall och det är en stor del av mitt liv. Tyvärr. Men gott är det. Korsord i tidningar är svårt. Har försökt med tre stycken idag. Klarade inte ett enda. Först jag och Paula med sverige.nu och sen jag och Viktor som började med Metro men bytte till Aftonbladet. Något som är skrynkligt och dränkt är tydligen = ROMRUSSIN. Usch vad ska jag bli? Den ständigt återkommande frågan. Imorgon är det möte med syon för min del. Hoppas hon kan ge lite klarhet. Upp klockan 06.00 imorgon känns redan jobbigt. Men snart är det helg!

---

Nu känns allting mycket bättre. Stormen har lagt sig och efter en underbar barbiefest igår mår jag bra. Magnus tips med salt socker och vatten när man kommer hem fungerade verkligen. Jag vaknade riktigt förbannad av en hemsk dröm. Jag har nog aldrig varit så arg. Men det var skönt för då fick jag ut allt som jag hållit inne och denna gången gick det inte ut över någon. Nu mår jag bra. Hoppas jag får min prestent till jul. Det hade varit kul om det blev av. Haha.

---

Jag funderar seriöst på att sluta prata med folk. Och folk borde verkligen sluta prata med mig. Allt jag säger blir fel eller missförstås. Jag är definitivt inte bra på att medla mellan folk. Det har definitivt bevisats idag. Efter alla år av träning borde jag vara näst intill proffs på det men tydligen inte. Så ett råd: Berätta inga hemligheter för mig och låt definitivt inte mig försöka medla mellan två (eller fler) personer, det kommer sluta i katastrof. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra nu. Inget kan få det tillbaka som det var. Sen är jag faktiskt jävligt trött på alla fjortisfasoner. Tjaffsen som varit har, från vissa parter, varit fullkomligt barnsliga och fåniga. Skärp er om ni ska bli tagna på allvar här i världen!

---

Nu är det snart dags. Jag har varit klar i ungefär en timme men nu väntar jag på att Madde ska bli klar med sin prästkrageoutfit och på att klockan ska bli 20.00 så att mamma kan komma och köra oss till förfesten. Jag är otroligt laddad. Fan va kul det ska bli. Öppnar en öl och ser mig i spegeln. Jag har nog varit vackrare men det är snyggt ändå. Det svåra är bara att komma igenom dörrar och sitta ner. Men det löser sig. Studenteeeeeest!

---

Nu börjar det närma sig. Studentfest nr 2. P-festen. Riktigt kul tema tycker jag. Väldigt mycket bättre än pyjamas i alla fall. Ni skulle lyssnat på mig från början. Kan jag bara få igenom djungel också så har jag lyckats. Min popcorndräkt ska nog kunna bli klar idag. Det är bara det förbannade fysikprovet på tisdag som skulle kunna sätta stopp för det. Men jag ska nog hinna med båda. Jag är faktsikt ganska stolt över mig den här helgen. Jag åkte inte ens in till stan för att "kolla läget", vilket jag brukar göra de få gånger jag faktiskt är nykter. Jag har inte gjort av med några pengar alls den här veckan. Det känns förvånansvärt bra. Stackars min farmor. Hon fick åka till akuten i fredags, fyllde år igår och ligger fortfarande kvar på sjukhuset. Hon är aldrig sjuk. Aldrig. Jag tänker på dig. Igår var jag på kalas hos Mattias. Vi är inte släkt men han och hans bröder är som kusiner för mig. Där är mitt andra hem. Trevlig kväll med marchaller och kravodlad och svanmärkt marijuana. Grodor och kiwi fanns också med men jag har ingen aning om hur. Nej nu måste jag ta tag i fysikens lagar. Usch.

---

Kunskapsmässan var väldigt givande. Eller? Det var lite spännande att bli sminkad som brännskadad och sakna ett öga. Fast jag måste säga att det var väldigt äckligt och obehagligt. Men häftigt. Kul att bli kändis när man ser ut som ett helvete. Vad ska jag bli? Jag är inte redo för ett så stort val ännu. Men det finns inget annat att göra. Jag kan inte stoppa och spola tillbaka tiden. Om jag kunde så skulle jag gå tillbaka till ettan eller möjligtvis tvåan, då det fortfarande fanns hopp för min del. Då kunde jag kämpat mer. I alla fall om jag visste det jag vet nu. Det är synd att man alltid kan vara efterklok. Då skulle jag pluggat till 1000 och fått 20.0 och inte behövt lägga de utbildningar jag vill gå på hyllan för att jag inte kommer in. Sen är ju fårgan om jag ska plugga vidare direkt eller göra något annat ett år. Jag har faktiskt börjat fundera på om jag skulle ta ett halvår och läsa spanska i Spanien och sedan söka in på Handelslinjen med inriktning på Spanien och spansktalande länder. Hade nog passat perfekt men det innebär en stor ekonomisk risk och jag gillar egentligen inte att ta risker. Men man måste satsa för att vinna och våga ör att leva. Jag har aldrig kännt krav från min familj eller min omgivning förutom nu. Jag har alltid haft höga krav på mig själv men nu känns det som att jag överfört de kraven till alla andra och själv tappat dem. Jag känner faktiskt för att chansa. Jag har levt ett tryggt och skyddat liv, men för att klara sig ute i vida världen måste man ju veta hur det går till. Utan att ha mamma och pappa som röjer vägen för mig. Min högsta önskan är att bli en världskänd modefotograf. Men det är bara en dröm. Vissa drömmar ska inte gå i uppfyllelse. De ska finnas där enbart som drömmar. Ett exempel är min före detta granne. Han flyttade in med sin familj mitt emot vårt hus när jag var sex år gammal. Han är cirka fyra år äldre än mig. Jag tyckte att han var den snyggaste i hela världen. Jag brukade sitta och titta ut genom fönstret när han spelade fotboll med sina kompisar på gatan. Jag drömde om en framtid med honom. Sådär höll det på till och från ända till i somras faktiskt. Då jag träffade honom ute och vågade prata med honom och till och med kysste honom. Vi bytte aldrig nummer och har inte setts sedan dess men efter det är han inte alls lika intressant. Han är inte ett dugg intressant längre. Och det är väldigt tråkigt tycker jag. Det var kul att kunna fantisera om honom. Som tur är har jag fler grannar. Nu ska jag kolla på På spåret med mor och far. Kul.

---

Nu är det tomt. Jag är tom. Efter sommaren fanns det en del mål jag skulle nå och en del som jag skulle hålla kvar. Nu är alla som bortblåsta. Förutom det bästa. Det som jag aldrig varit utan. För att vara helt ärlig skulle jag aldrig överleva utan det. Det jobbiga är att när alla andra mål saknas är det svårt att uppskatta det som verkligen betyder något. Här kommer en klycha (vet inte hur det stavas dock) men det är mina vänner som ger mig det lilla hopp jag fortafarande har kvar. Förutom att jag fortfarande har dem har jag ingenting. Och just nu vill jag inte ha något annat heller. Jag vill bara omge mig med folk som betyder mest för mig... Och slippa alla falska leenden och folk som fågar hur läget är fastän jag vet att de inte bryr sig för fem öre. Jag är trött på sånt nu. Tyvärr så finns det allt för mycket sånt i mitt liv. Jag har alltid velat ha det innan men nu får det vara nog. Jag vet vilka som betyder mest för mig och vilka jag betyder mest för och det är dem som jag ska leva för nu. Jag ska ta en promenad och rensa mina tankar.

---

Whoho. Vilken kul dag! Har övningskört en massa och spelat Laserdome. Skitkul. Det enda som kunde varit lite bättre var väl resultatet. Medan alla andra (Lovisa, Nille, Kullen, Högge, Bobo, Ola, Ludde och Mölle) fick sådär en 3000-8000 poäng fick jag 115. Känns inte riktigt kanonbra. Kvällen igår var mysig. Synd bara att vi inte gick in på B o B tidigare för Heat var ingen hit. Jag ska aldrig mer gå ut nykter. Kanske inte behöver bli som i fredags varje kväll men något mitt emellan fredag och lördag hade varit bra. Nu ska jag bara ta det lugnt. Jobbig vecka fram över.

Största chocken är över. Nu finns bara tomhet. Blir förbannad på mig själv för att jag känner som jag gör på grund av en liten elektronisk sak. Det finns så mycket annat som är värt så mycket mer men ändå känns det som att mitt liv gått under. Det går väl över. Fram till 02.50 var kvällen underbar igår. Jag åkte till Alexandra och log hela bussresan dit. Sedan blev det idol och Söt-Erik var ju underbar. Efter det promenerade jag till Nille-Pill och såg fortsättningen av idol och drack en massa vin. Och efter många samtal på "balkongen" och inne på toaletten bar det av mot Mårtenssons. Jag dansade, träffade gamla vänner, lärde känna nya vänner och träffade några som jag hade hoppats stannat hemma. Just en var speciellt svår att se. Mest för att jag inte visste hur jag skulle reagera. Jag ville vara sur, men jag kan inte riktigt vara det. Särskilt inte eftersom jag egentligen blev gald att se honom. Ingen har gjort mig så besviken som han har gjort. Förstörde världens bästa vänskap på ett så onödigt sätt. Det var värre än att tappa bort min mobil. Det känns som om hela världen är emot mig nu. Mitt huvud har också mått bättre, fast det är ju bara mitt eget fel. Tack, alla ni som hjälpt mig och gjort mitt liv lite ljusare. Vill också tacka killen som jobbar på Bar Mezzo för omtanken. Du höjde verkligen min dag. Ikväll ska jag ta det lugnt.

---

Va fan ska jag göra nu? Mitt liv är förstört! Detta började som en så fruktansvärt bra kväll men slutade i ett helvete. Tappade bort min mobil och mitt bankomatkort. kortet fick jag tillbaka men mobilen är fortfarande borta. önskar det vore tvärt om. Fan vad jag hatar folk som tar saker som inte tillhör dem. Jag vet detta frtersom min mobil var nyladdad och jag har lånat alla miina kompisars mobiler för att ringa tilll den och den är avstängd. Jo men heja! Nej men det är ingen som snott den. Neeej inte allls. Fan vad ska jag göra nu? Jag kan inte ens slicka ett mess till dem som betyder mest och låta dem vata att de gör det. Jag är inte nykter nu men just iikväll så vet jag att Allo och Lina hat hjälpt mig otroligt mycket. Just nu betyder de mest. Tsck så underbart mycket. Ja återkommer imorgon! Annars har det varit bästa kvällen på länge!

Jag satt och funderade på allt skolarbete jag måste ha gjort innan lovet är slut. Och då kom jag på att jag skulle skicka in min krönika till skoltidningen så att den samlas där alla andra, som läser Textkommunikation A på Kattegattgymnasiet, har sina artiklar och grejer. Då tänkte jag att jag kanske kunde vara lite ful och lägga upp den här. Innan tidningen ges ut. För det gör den inte förens vid jul. Tänkte att det kanske kunde vara bra att få lite kritik från andra och kanske se saken ur en annan synvinkel. Det känns ändå lite läskigt att lägga upp den och ännu mer att få med den i skoltidningen. Det låter kanske inte så märkvärdigt men jag vet inte, det känns lite pirrigt. Jag har ju gjort mitt bästa och bättre än så här är det inte. Det känns lite jobbigt. Jag vill vara bättre. Men men. Har dock inte kommit på någon rubrik än och eftersom detta bara är första utkastet så är den inte alls klar.

Skulle du ta på dig tights om det blev supermodernt? Den frågan fick jag för cirka två år sedan och mitt svar blev självklart: Nej, fy fan! Aldrig i livet! Nu, två år senare syns tights i alla modemagasin och på alla trendiga tjejer i staden, och självklart har jag också inhandlat ett par. Det är inte så att jag har köpt dem för att alla andra har dem, inte heller bara för att det är bekvämt, utan för att jag faktiskt tycker att det är snyggt. För två år sen hade jag inte ens kunnat tänka tanken på att ta på mig ett par tights ens för att gå på dansträning i. Nu tar jag glatt på mig tights till en snygg klänning eller en mysig lång tröja. Visst var jag skeptisk till en början men oron förträngdes snabbt av känslan att det här är sjukt snyggt.Samma sak var det för några år sedan när jeansens linning började krypa neråt. För en tjej som jag, med rätt fyllig bakdel, var detta en mardröm som helst inte skulle bli sann. Jag stretade länge emot men tillslut gick det inte längre. Jag klämde i mig i ett par lågt skurna, tighta jeans och vips så var jag underbart modern. Just då hade jag allt för att vara supermodern; Valkarna i sidorna och det vackraste av allt, den snygga detaljen när man böjer sig ner för att ta upp pennan man tappat. Myntinkastet. Ni vet nog vad jag menar.En modefluga jag är glad över att jag sluppit ta del av är axelvaddarna. Nu pratar jag inte om axelvaddar som finns i till exempel jackor nu för tiden, utan axelvaddarna som man absolut inte gick ut utan på 80-talet. Hockeyskydd är ett ord som beskriver dem ganska bra. Jag kan faktiskt inte ens låtsas att jag tycker att det var snyggt. Men tyvärr så är jag nästan säker på att om det om några år kommer tillbaka att ha världens största axlar så kommer ni kunna se mig på stan med de största axelvaddarna jag kunnat få tag i, stolt och lycklig.

---

Nu har första snön fallit. Och försvunnit. Varje gång jag har sett ut genom mitt fönster idag har jag fått en känsla av obehag. Men nu börjar det faktiskt ordna upp sig. Solen är på väg ner och himlen näst intill blå. Eller vit kanske. Även vinden har lugnat ner sig något. Storstädningen av huset går väldigt långsamt. Jag har bara haft golvet kvar i över två timmar nu. Men jag tycker inte om att damsuga. Jag ha varit duktig och ringt alla körskolorna idag i alla fall. Så snart ska vi nog kunna få lite reklam till Kaskad i alla fall. Det bästa jag har just nu är faktsikt mina dunsockar. De har räddat mig två dagar i rad nu. Önskar det fanns sånna för händerna med. I och för sig så finns det ju något som heter vantar, men det är så otympligt att ha på sig. Får väl uppfinna en ultratunn vante som värmer jättebra som man kan ha på sig hela tiden. Jag vill inte städa. Just nu vill jag bara tända alla ljus jag kan hitta, spela lugn musik och krypa ner under mitt täcke. Men jag har lovat mamma.