Camilla

Nu är det inte lång tid kvar. Jag lämnar Sverige för en veckas tid. En del av mig vill verkligen inte åka, men det går inte att dra sig ur nu. Jag får tänka positivt och göra det bästa av situatonen, men just nu är det inte lätt. Om jag får chans att använda internet där nere ska jag försöka skriva lite om vad som händer varje dag. Annars vet jag inte. Jag hoppas på att ha en hög telefonräkning när jag kommer hem. Ring.

---

Just när jag trodde att mitt liv var näst intill perfekt måste det ju så klart motbevisas att det inte är så. Idag är jag sjuk. Jag har haft en underbar helg, skolan börjar gå bra igen och imorgon ska jag till Österrike. Trots att jag inte riktigt kan glädjas åt allt detta, på grund av att min hals har korkats igen och jag kämpar mot svår feber (37,8), är det ändå det som får mig att le och resa mig ur sängen. Nu är det hög tid att packa... Jag vill inte åka.

En mycket härlig helg måste jag erkänna. Första halvan i alla fall. Fredagen var både nervös, spännande, trevlig och mysig på en och samma gång. Lite synd att filmen kärvade bara, den var faktiskt bra. På lördagsmorgonen vaknade jag sent och såg att det var snö. Eller hade varit. Just då var det nästan bara slask kvar. Kollade på filmen och sen lite övningskörning (måste ju ta det förbannade kortet någon jävla gång). På kvällen blev det utgång i nykter anda. I alla fall för Madde (nunnan) och faktiskt för mig med. Jag hade i och för sig druckit vin till maten men det räknas inte. Fenja däremot kände av det. Haha. Hos Johan var det riktigt trevligt. Fyra pers, vem vill bli miljonär och en flaska vin är kanske inte det optimala för en lyckad förfest, men för en lyckad kväll räckte det precis. Väl inne i stan var det ju klart att det blev B o B. Kan man vara mer trött på denna stan? Väl där inne blev det bowling och jag var riktigt nära att slå Johan man han fick en massa poäng på slutet och jag slutade tvåa, fastän jag fick tre strikes. Fenja och Madde var aldrig några direkta hot när jag väl kom in i det. Eller hur? På dansgolvet var det inte kul att vara nykter och trött kan jag tala om. Så vi åkte hem halv två. Söndagen skulle jag viga åt att plugga fysik men istället blev det diskussion. Tur att jag fick ett avbrott när ja städade hos mormor. Igår (måndag) skulle jag pckså pluggat fysik men då var jag i stan istället och sen hos Johanna och sen tränade jag. Bra Camilla! Så nu sitter jag här dagen innan igen. Dagen innan ett fett fysikprov där jag missat hälften av lektionerna pga luciaträningen. Och nu sitter jag ju och skriver blogg istället för att plugga. Jo, men jag har självdiciplin. Det är bara det att den är obefintlig. Jag måste ta tag i mitt pluggande. Jag kan inte fortsätta så här. Jag är fan så mycket bättre. Men jag orkar inte... Imorgon är det över för den här gången i alla fall.

---

Fy satan vilken härlig dag! Vaknade av mig själv vid halv tio. Strosade runt i mitt lilla hus och lagade mat och gjorde mig iordning för att sedan ta bussen till skolan klockan 12. Fysik och histora är alltid fel men jag hittade på lite olika sätt att fördriva tiden på. Jag gjorde en loppa bland annat. Och en lååång pappersremsa. Det var kul. På eftermiddagen var det dags för Johannas debut som medlem på Träningkompaniet. Eftersom det var första gången hon tränade där och jag har ju varit stammis sär länge var jag ju tvungen att visa hur det går till. Vi hade bokat oss till ett Body Pump-pass och för att få lite kondition gick vi på trampmaskinerna i en halvtimma först. Jag hade nog velat visa att jag kunde mer men sen tänkte jag att jag inte skulle ta ut mig eftersom jag tränade igår och ska träna imorgon. Haha. Johanna var väldigt duktig och jag fick nyss ett sms där hon skrev att hon var glad att jag var med. Det vämde. Det var kul att ha dig med! Frågan är bara om man kommer kunna gå imorgon, men det märker jag väl. Snart helg!

---

Jag har blivit sällskapssjuk. Det känns som att jag inte klarar av en minut ensam. Därför plågar jag mina klasskamrater med min konstanta näraro. Tyvärr så är jag själv just nu, jag vet att det är precis de jag behöver, men det är inte det jag vill. Jag har varit så trött nu i veckan och att göra något är det enda som kan få mig att inte tänka på att jag är trött. För jag kan inte sova nu för då blir jag pigg ikväll och då kommer jag vara trött imorgon och så kommer det fortsätta så. I och för sig är det snart helg men vem vilar ut sig under helgen? Nej, nu sitter jag här i min ensamhet och börjar bli tokig. Rastlös kanske är ett bättre ord. Eftersom vi har en gigantisk håla på onsdagar (i och för sig inte lika gigantisk som den vi har på tisdagar) och Johanna K hade bil åkte vi (Johanna W, Johanna K och jag) hem till mig och lagade mat. Det som hittades i kylen och frysen som var ätbart var laxfiléer och potatis. Därför lagade vi klyftpotatis och ugnsbakad lax. (klyftpotatisen var också ugnsbakad). När jag hittade en burk Creme Bonjour Cousine Vitlök och Örter var måltiden fulländad. Det blev kanongott. Wibban, Kalle och Camel regerar. På tal om potatis är historia väldans tråkigt. Kul att ha ett prov om 1:a VK, mellankrigstiden och 2:a VK. Jag orkar inte. I och för sig är det nästan en evighet tills dess, men ändå. Medan jag suttit här nu i min ensamhet har jag kommit på en ganska rolig sysselsättning. Jag hittade den för ett tag sen på någon Telia-sida. Man skriver historer med sina kompisar via sms. Jag skickade till både Johanna W och Johanna K. Johanna W svarade inte men Johanna Ks och min histora håller på så här:

"Det var en gång en banan. En dag skulle bananen ut och fiska, då stötte han på en annan banan. Han frågade om de kunde ta en promenad under nissan, och just som de gick under Slottsbron så råkade den ena bananen talla på den andra på ett väldigt känsligt område. Han hoppade till och ryckte sedan ner byxorna. Honbananen undrade plötsligt varför han hade byxor på sig men nu var de ju redan av så det var väl kila bra att fortsätta skala. Vad är det för en liten banan? frågade hon och påvisade en kul grej som hängde och dinglade i bananens mitt.Karl heter han, sa bananen, hn är glad att se dig. Jaha, sa hon, vad vill Karl göra nu då?"

Resten återstår att se. Nu blir det nog TV och kanske lite bok eller något. Sen ska jag väl laga mat igen.

---

Idag har jag besökt Getinge. Johanna bor där. Strömmen gick när jag kom. Det blåser ju så förbannat. Och det är inte mindre blåst ute på landet. Men strömmen kom tillbaka ganska snart i alla fall. Jag tror att jag behöver sova, somnade nästan när vi såg the Grudge, och då bör man inte kunna somna. Så jag ska nog somna snart tror jag. Men först måste jag få avregarera mig lite. Egentligen bryr jag min inte så mycket eftersom det inte berör mig men jag förstår inte varför inte skolans elever får ha sina arbetskläder i matsalen. Det är en ny regel som någon utav alla våra rektorer har kommit på. Matsalen är till frö skolans elever och när nästan hälften (eller i alla fall en väldigt hög procent) av eleverna som går på skolan bär arbetskläder är det väldigt fånigt. Man får gå in på nästan vilken resturant som helst i stan under lunchtid i arbetskläder, men inte i Kattegatts skolmatsal. Protestlista nästa! Nu är det i alla fall så att jag är trött och ska gå och lägga mig. Jag har redan besvarat frågorna vad är meningen med livet och vad händer efter döden idag så nu har jag gjort mitt.

Igår var det fest. Nathan fyllde ju 19 som sagt och det firades med middag. Schnizel, pommes och beanesås, väldans gott. Men vi glömde eftrerrätten. Spelet som Nathan fick i födelsedagspresent var en riktig partyhöjare. Jag och Evelina tänkte mest likt så vi vann. Upp med benet så högt du kan, hoppa tre gånger spring och nudda väggen och jucka mot kylskåpet, skål! Så fungerar shotdansen serru. Väldigt trevlig förfest. Sen blev det b o b. Shotdansen igen. På det hela och taget var det kul där. Många toppar och några dalar. Det var något eller någon som saknades. Jakten på fyllemat misslyckades men mina cashewnötter räddade kvällen, fy fan vad jag har dålig kondis. Idag lär jag inte göra många knop, men matteuppgiften måste göras och sen blir det film med Hampeponken.

"Jag har ett behov som måste fyllas
En dröm som måste bli sann
Jag står i vägen för min egen lycka
Jag vet hur det är
Jag vet hur det komer att bli
Men jag hoppas jag har fel"

---

Tomorrow I'll be there my friend, I'll wake up and start all over again, when everybody else is gone

Nobody knows - Pink

Blåsigt värre var det idag i Tylösand och grötvik. Jag kan inget annat säga än att det var väldigt uppfriskande och häftigt att se. Havet är grymt.

Usch vad jag är trött. Satt upp till två igår med den förbannade matteuppgiften som inte går att lösa. Inte för hand i alla fall. Ändå var jag tvungen att lösa den fastän jag visste att det inte gick. Och nu har jag bara kvar att skriva redovisningen. Bara. Sushi på lunchen var välbehövt, en väldigt bra idé Helena. Det helvetesarbetet om Mao tar ju en evighet att få klart. Men nu är det inte långt kvar. Medan Alle sov hann jag skriva ungefär fyra jävligt aggresiva meningar. Jag tycker inte om Mao. Om en timme så tränar jag. Förhoppningsvis. Kan ju hända att jag halkar på trappan på vägen ut eller att Madde inte ser sig för så att hon kör på en annan bil så att de som äger bilen blir arga och skäller, i så fall kommer vi nog inte hinna i tid och då tar någon annan våra platser. Det är tur att man inte har körkort. På tal om Madde så har en mycket vis man (Gustaf) utsett henne till nunna. Jag kan inte annat än att hålla med. Förra helgen vart var hon då? Hemma. Vad ska hon göra denna helgen? Jo, vara hemma och jobba och plugga. När åkte hon hem på nyårsafton? Klockan 01.30. Dålig stil säger jag. Men jag kanske borde ta efter. Jag börjar känna mig lite trött. Vi får se hur det blir med det. Annars mår jag bättre än på länge måste jag erkänna. När jag lämnat in mattearbetet kommer jag att må ännu lite bättre. Frågan är ju vad man ska göra ikväll. Det löser sig nog. Förhoppningvis till det bästa.

---

Nu har det gått ett tag sen jag skrev här sist. Det är väl ingen oändligt lång tid kanske men ändå. Jag kan nog inte säga att så där jättemycket har hänt sedan dess men det var ju Underbar i fredags. Jag skulle ju som sagt varit nykter, men på någon vänster lyckas jag aldrig med det när jag säger det till folk. Då tycker tydligen dem att man är tråkig. Är jag så tråkig nykter? Nej Lovisa och Fenja jag är jätteglad för era vackra gester. Tack så jättemycket. Och ett tack till Nille också, och KN. Vi började hos KN, eller rättare sagt hos Johan fast han var inte hemma. Jättemysigt och att få umgås med Lovisan min är alltid roligt, det händer ju så sällan nu för tiden. Kvällen blev väldigt rolig och det har jag tjejerna på förfesten, Fenja och Fredrik att tacka för. och alla mina underbara klasskompisar som fyller dansgolvet med glädje. Någon träning blev det inte klockan tio på lördagen. Men vem var det egentligen jag försökte lura? Madde kanske. på kvällen belv det i alla fall släktkalas. Gittan fyllde 60. Grattis! Det severades oerhört god mat och Campagne och vin. Min lilla syssling manfed var där. han är så otroligt söt och gullig. Hans pappa var också där. Herman. Min pappas kusin. Det är synd att han är tretti och släkt med mig säger jag bara. Efter släktmiddagen kollade jag och Fenja och Therese på film. Den var dålig. Efter det har dte inte hänt så mycket. Skolan har börjat och jag insåg att jag borde nog ha öppnat böckerna under lovet för nu är jag nära på att drunkna i skolarbete. Sjukt jobbigt. Imorgon ska jag träna i alla fall. Jag tror inte att jag slipper undan för både Anna och Madde ska med. det är någon ny grej på TK, Aerobic Dance. Låter rätt kul faktiskt. På lördag ska Nathan firas. Hela 19 bast. Grattis! Usch, nu sk jag "bara" göra ett matteprojekt sen ska jag sova. Läsa lite ska jag nog också göra läser en fruktansvärt bra bok nu. Skam av Karin Alvtegen, rekomenderas. Svek är också bra. Kattegatts studentkommitté har skapat en blogg. Kolla på den. kattegatt.blogg.se. Nu blir det matte. Nej en grej till jag såg första delen på miniserien om tsunamin (missade tyvärr andra) jag rös nästan konstant i en timme och sedan dess ryser jag nästan hela tiden annars också. Konstigt. Någon som vet vad det beror på?

Denna veckan har jag sovit och sovit och sovit. Det är helt sjukt. Jag har brukat vakna vid tio någon gång men denna veckan har jag vaknat vid två - halv tre. Om dagarna har jag inte gjort mycket alls. Mest varit hemma men var en väng på stadens gator med Anna en dag. Sen har jag träffat Lovisa, tränat med Madde och igår hade Fenja kommit hem och efter att Madde övertalat mig att gå på bio och sen bangade själv tyckte jag att det var underbart att få promenera och kolla på film med henne (Fenja då). Nu finns det inte så mycket mer att berätta om de här dagarna. Det har nästan inte hänt någonting alls. Väldigt skönt. Ikväll blir det fest i alla fall. Fast jag får nog hålla mig nykter. Känns som att det behövs nu efter de senaste veckorna. Sen så ska jag dessutom gå på spinning klockan 10.00 lördag morgon. Ibland så förstår jag mig inte på mig själv. Jag tycker ju knappt ens att spinning är kul i vanliga fall, jag har svårt att tro att det skulle vara roligare klockan tio på morgonen. Men vad vet jag? Idag har jag en massa grejer att göra. Så det är nog bäst att jag slutar sitta här.

---

Jag hade inte så höga förväntningar på min nyårsafton. En stillsam middag hemma hos Paula med Gustav Beatrice och Madeleine. Och Paula då. Men oj vad mina förväntiningar övertäffades. Jag vaknade helv ett efter att ha sovit väldigt gott. Vid halv två, tror jag, cyklade jag ner till Linn och vi gick en lång power walk nere vid havet. Det kändes verkligen inte som nyårsafton kan jag meddela. Det kändes snarare som en dag i april. Det är väldigt vackert nere vid haver. Särskilt när det blåser. Jag har inte tagit vara på det känner jag. Borde gå där oftare. Efter det gick jag hem och kollade på en film och tog ett bad. Nej tvärt om, jag badade först. Det var Rain Man som gick på tv. I reklampauserna fick jag lite tid till att sminka mig. När jag väl har börjat se en film så kan jag inte bara gå därifrån. Sen i min nya rea-klänning och högklackat skjutsade pappa mig till Paula. Gustav var som vanligt sen men vid halv åtta kunde vi börja vårt nyårsfirande. Oturligt nog hade vi alla fem köpt var sin flaska "champagne". Citationstecken eftersom det så klart inte var riktig champagne. Det var ganska onödigt men för att göra det bästa av situationen använde vi campagnen till lite allt möjligt. Fördrinken bestod av champagne med en klick aprikosbarnmat. Låter kansnke inte så galmoröst men det är faktiskt värt att testa. Till förrätt lagade vi Linns rekomenderade aptitretare. Färska chaminjoner med gorgonzolafyllning som ugnsbakades. Väldigt gott och så hade vi sparris till det. Huvudrätten batod av allas vår favoriträtt; sushi. Och mycket också eftersom ägarna på Takenaka, efter att Paula hade hämtat sushin, ringt till Gustav och sagt att hon inte fått med allt sen när Paula kom tillbaka så visade det sig att hon hade fått med allt så fick vi 11 bitar extra. Det var en lång mening som säkert inte är gramatiskt korrekt. Efter dte var vi otroligt mätta så efterrätten väntade vi med. Istället satt vi och pratade och pratade. Jag kan inte säga att det var väldigt trevliga samtalsämnen. Balnd annat döden och tsunamin kom ofta på tal. Men vi kom på bättre tankar efter ett tag.Efterrätten blev glass. Hallonsorbet, jordgubbssorbet och vaniljglass. Och hallon. Mums. Eftersom Beatrice, Linn och jag handlade när vi var ganska så bakis (när man är bakis är man sugen på fett) köpte vi fyra påsar chips. Så värst proportionerligt kan jag väl inte säga att det var. Fyra påsar på fem personer. Och feter all den maten var det inte lätt. Men några chips gick ner i alla fall. Under chipsätandets gång blev diskssionen om vart vi skulle gå härnäst allt livligare. Paula ville träffa sin pojkvän Andreas eftersom hon åkt till New York idag och Beatrice ville inte det eftersom Andreas var på en fest hos Sebastian, vars lillasyster hade fest. Hon är ca 15 år. Tillslut bestämde vi oss för att gå till Sebastian i alla fall och sen åka in till stan om det var tråkigt. Med facit i hand skulle vi nog gått in till stan direkt. Först så missade vi bussen men det är inte jättelångt till Sebastian från Paula så vi bestämde oss för att gå. Då börjar det regna. Inte jätte kul. När vi närmar oss Sebastians hus ser vi ett gäng som står på gatan och puttar på varandra, i ett hörn står två ungdomar och hånglar (inget fel med det) och när vi precis ska ringa på öppnas dörren och en tjej springer ut skrikandes "Jag ska döda den jävla horan!". Ojdå, tänkte vi, det här bådar inte gott. Vi går in och lägger våra grejer i källaren och sätter oss och väntar på 12-slaget och funderar på om vi ens ska bry oss om att fira nyår nästa år. När det är dags att gå ut och se på fyrverkerierna och skåla in det nya året är Beas jacka borta. Då har vi varit där i ca tio minuter. Bea blir förbannad, det är inte ens henner jacka från början utan hennes systers. Så just själva 12-slaget blev ganska dystert för Beas del men vi andraförsökte hålla humöret uppe. Efter en stund promenerar det förbi en tjej utanför huset. Med Beas jacka på sig. Nu blev Bea riktigt arg. I alla fall så återfanns jackan och på vägen in till stan var vi alla på mycket bättre humör. Jag ringde mina föräldrar och efter att pappa tre gånger stolt berättat att han fyrat av raketer tyckte jag att det var dags att lägga på. Väl inne i stan gick vi till club Moon, men först träffade vi några indier som inte kunde svenska. Trevliga var dem. Inne på club Moon var det alldeles lagom med folk. Lite för gamla för mig men det fanns space att dansa på i alla fall. Halv två åkte Madde och Gurra hemmen jag och Bea stannade kvar och innan vi visste ordet av hade all gäster gått och vi var kavr och efterfestede med personalen. Alla som jobbade där var väldigt trevliga och generösa. Vi fick mat som de severat tidigare på kvällen. Grymt gott och Emelie balnade en ny drink som kommer bli en hit. Är man på Moon måste man nästan fråga efter en Emmy i baren. Efter mycket prat och alldeles för mycket dricka såg jag att klockan var halv åtta. Satan jag kommer vara död imorgon tänkte jag. Så då tyckte jag att det var dags att åka hem. Jag och Bea delade taxi och sen skiljdes vi åt efter en minnesvärd kväll. Självklart hann jag ringa ett fyllesamtal också men I'll survive. Idag vaknade jag halv två och dagen har gått lite upp och ner. Men jag vet i alla fall att nyårsafton 2006/2007 är värd att minnas. Madeleine sa att nyårsafton speglar hur det nya året kommer bli och i så fall kommer detta bli ett förbannat bra 2007.