Ännu en natt på jobbet. Igår var det Fiesta. Förferran hölls på min altan med en härligt blandad skara. Mycket trevligt. På Fiesta var det jättekul och Siepen kör som alltid sjukt grym musik. Det som dock tar ner kvällen en aning var att när musiken tystnade och dansgolvet blev allt glesare inser jag att min plånbok och mobil saknas i väskan. Tjoho! Jävla pisshelvete. Dagen idag har alltså gått i trötthetens och depresionens tecken men allt löser väl sig i någon ände tillslut. Förhoppningsvis. Annars mycket lugnt. Hallonpaj (tyvärr var det även blåbär i men det kunde jag bortse ifrån) och människorna på jobbet har lyft mitt humör till skyarna stundtals. Men jag måste erkänna att jag haft bättre dagar. Som fredagsunderhållning ska jag stoppa i Sound of MusicVHSen och försöka glömma att U2 spelar ikväll och att jag inte är där. Det suger verkligen att deras biljetter släpptes för en evighet sedan och att jag inte haede någon aning om att de skulle komma till Sverige förän typ förra veckan. Hur får folk reda på sånt här? Jag vill jag vill jag vill också! Det är mycket jag vill.
Everything I know is wrong
Everything I do just comes undone
And everything is torn apart
Jag har fruktansvärt tråkigt på jobbet nu. Jag är helt ensam i basen. Det finns inget kul på TV. Jag har läst ut min bok. Huu. Förövrigt har det varit en trevlig arbetsdag. Det är inte helt fel att få betalt för att gå och se Harry Potter och Halvblodsprinsen på bio. Dock så var jag inte helnöjd med filmen i sig. Under första halvan tänkte jag att detta verkligen var den bästa av HP-filmerna hittills. Specialeffekterna var sjukt häftiga och fotot i filmen var underbart. När väl filmen tog slut lämnades jag bara med en massa frågetecken. Jag förstod egentligen noll av vad som hänt (vilket är lite underligt när man sett en film som varat i 2,5 h) och undrade för mig själv om jag råkat somna mitt i och missat handlingen (vilket inte är omöjligt eftersom jag var fruktansvärt trött). Det kändes i alla fall mest som en film som var till för att bygga upp spänningen för nästa film (vilken jag tror är den sista?). Aja, man kan ha det sämre på jobbet. Jag älskar mitt jobb men nu börjar jag faktiskt tröttna lite. När jag slutar imogron klockan 11 har jag jobbat 71 h denna veckan. Det tär. Trots min isolering har jag ändå lyckats träffa ganska många människor som jag inte ser allt för ofta annars. Mycket trevligt. Det var ett tag sedan jag skrev här och anledningen till att det blev ett litet återfall just nu var (förutom min brist på sysselsättning) för att jag och Wibban letade upp gamla studentsånger och tal som vi skrev i trean på gymnasiet. Detta i sig fick mig att inse att det faktiskt är kul att dokumentera saker på internet för sin egen skull. Det är många sånger, dikter och citat som jag skrivit i mina dagar och sedan tappat bort i min brist på ordning bland papper och pinaler. Men här på min kära lilla blogg (som jag så fint designat själv, haha) finns det kvar. Allt det roliga. Alla minnen. Alla skratt som jag kommer ihåg som om jag upplevde dem precis nyss. Min kära L har rest norrut igen och jag fick bara några få stunder med henne innan hon försvann igen. Men det räcker för att komma ihåg gamla minnen och skapa nya. Och alla mina andra lovely ladies som blir allt svårare att träffa pga allt jobb, jag saknar er. När har studenter semester? Jag önskar att jag vann några miljoner på Triss så att jag kunde bjuda alla jag känner på en underbar långresa. Men för att kunna göra det måste men ju i alla fall någon gång köpa en trisslott...
Out here the good girls die
