Slappaste dagen detta året, hittills i alla fall och något säger mig att morgondagen inte kommer toppa i slapphet. Det vettigaste jag gjort idag är att gå till konsum och handla lasagneplattor och krossade tomater till kvällsmaten. Igår så var det mys hemma hos Fenja vilket följdes med en sväng till gastons och sen en liten vända på Moon. Man ser allt med andra ögon när man är nykter och det var inte många som var ute och partajade två dagar innan nyårsafton. Det var både trevligt och mysigt. Jag såg min gamla (gamla som i att vi var grannar innan, inte att han är gammal, fast han är äldre än mig) granne som jag varit mer eller mindre förälskad i hela mitt liv. Jag brukade kolla på honom och hans kompisar när de spelade fotboll på vändplatsen. Jag är nog en stalker längst in i själen. I alla fall så tyckte jag att han var det vackraste gud hade skapat (även om jag faktiskt tror att det var hans mamma och pappa som skapade honom). Men jag har faktiskt glömt bort honom på senare tid. Han är inte lika intressant längre. Inte lika mystisk och spännande. Jag vet egentligen inte varför jag skriver om detta men det är nog ett friskhetstecken att han inte är lika intressant längre. Med tanke på att jag såg honom första gången när jag var 6 år, och inte har sagt något till honom mer än kanske någon gång på fyllan som jag helst vill glömma bort, är det kanske dags att gå vidare. På tal om att gå vidare så går jag vidare nu och byter ämne. Jag såg på Fem myror är fler än fyra elefanter idag och fy fasen va bra det är! Det ska mina barn få se när de växer upp. Jag älskade det när jag var liten och jag skrattade så jag nästan grät när jag såg det idag. Jag gjorde ett ålderstest på facebook och det visade sig att jag är 6 år (så egentligen kanske jag inte borde gå vidare från min granne). Men jag vet inte riktigt om jag tycker att det testet stämmer. men i och för sig så var jag som lyckligast när jag var 5-6 år så varför inte? Ikväll ska i alla fall Madde komma och hämta upp mig och så ska vi åka till Fenjii och laga efterrätt till imorgon. Det ska bli delicious.
Ska vi plocka körsbär i min trädgård?
Det är lite konstigt med jullov ändå. Jag har spenderat otroligt mycket tid tillsammas med min familj och mina underbara vänner men jag har också varit mycket för mig själv. När jag är för mig själv så tänker jag väldigt mycket. Speciellt nu, när jag tror att jag befinner mig i en identitetskris av nogon stort. Kanske är det för att våra föreläsare har talat om att det ofta blir så när man börjar studera och flyttar till annan ort. Att man slits mellan det gamla och det nya sättet att leva. Att man inte passar in någon stans, att man inte är hemma någon stans. Men så känner jag faktiskt inte alls. Det är det som är det konstiga. Jag passar in på båda ställena, jag känner mig hemma på båda ställena. Och så har det nästan alltid varit med mig. Jag vet egentligen inte varför jag kallar det identitestskris eller varför jag klagar, det är helt underbart. Men ändå konstigt och det får mig att fundera. Det som jag mest funderat över på senare tid är hur lätt det är att bryta ett mönster och falla in i en ny vana. Jag vet inte riktigt om jag formulerat det rätt utifrån det jag tänker skriva men what ever. I många Tv-reportage och tidningar berättas det om ungdomars, och speciellt unga kvinnors, ökade alkoholkonsumtion. Jag känner mig definitivt träffad och faktiskt har det fått mig att börja tänka. Tänka om. Och när jag tänker på det så tänker jag på hur jag var och hur jag har blivit. Jag orkar inte berätta allt som hänt de senaste fem åren (det var när alkoholen kom in i bilden som det började gå utför) men jag är inte nöjd med vad det har blivit av mig. Jag trivs underbart med mitt liv och med alla människor som finns i det men allt jag stod för när jag var 15 år har jag brutit på den väg fram till den jag är idag.Nu när jag skriver detta så inser jag att jag faktiskt inte har något som jag verkligen tror på. Att jag inte har något jag verkligen brinner för. Och det gör mig ledsen. Det är så mycket jag gett upp till ingen nytta. Detta är endast filosofi och flummeri. Jag har haft alldeles för mycket tid för mig själv idag men jag behövde få ut det. Snart är det nytt år. Som om det egentligen skulle bli någon skillnad. Men, hoppas kan man alltid. Nyårsafton kommer i alla fall bli fabulous.
Sluta upp att kasta pärlor åt svin.
Då var det dags för min absolut första hemtenta. Mellan klockan 08.15 och 17.00 har jag på mig att skriva klart. Spännande. Det gör mig lite orolig att jag inte är nervös för det brukar gå bäst för mig om jag är det. Men men det är inte mycket att göra åt nu. Det gick faktiskt bra att gå upp så tidigt som jag gjorde idag. Jag var lite rädd att jag skulle trycka på snoozeknappen allt för många gånger och sen stänga av klockan och vakna vid 12. Hade det hänt hade jag verkligen fått panik. Men nu är jag vaken och det är en halvtimme kvar tills allt börjar. Okej lite nervös blev jag nu när jag skrev det. Dags att ladda upp med frukost nu.
Jag tror att det kommer kännas konstigt att åka hem över julen. Att inte träffa klasskompisarna, som jag ser var och varannan dag, på två veckor kommer bli tomt. Och sen att träffa de "gamla" kompisarna kommer också kännas konstigt. Det var så länge sen nu. Men jag längtar ändå. Det ska bli skönt med att avbrott från Bubblan, aka Campus. Reda ut lite tankar. Det kan behövas. Det enda som känns jobbigt med att åka hem är mitt rum. Det känns inte som hemma längre. Det är bara en 90-säng och en byrå och för att fylla ut tomrummet har de satt en klaffstol i ena hörnet. En 90-säng är definitivt för liten när man vant sig vid en 120-säng. Jag ramlade faktiskt ur första natten jag sov hemma igen. På något sätt har det här med att flytta hemifrån fått mig att vilja ta vara på traditioner. Eller är det för att jag börjar bli vuxen? Hur som helst så längtar jag inte så jättemycket till julafton men däremot lillejul återkommer ofta i mina tankar. På lillejul är det en annan sorts bubbla där ingen kommer in förutom familjen Andersson och Svensson. Jag älskar det. Och i år kanske en bortglömd klassiker kommer tillbaka. Jag hoppas.
Och jag ska fånga den, och spara den
Då väntar sen en helt ny värld med dig
Jag läste en blogg idag. Jag gör inte det så ofta (tycker mest om att skriva och själv vara i fokus). Denna skribent uttryckte så många känslor och värderingar på en och samma gång att jag blev helt tagen. Jag har själv känt samma sak otaliga gånger men aldrig uttryckt dem offentligt. Aldrig vågat. Jag vet egentligen inte om jag skulle vilja. Om jag skulle blotta mitt innersta skulle jag på samma gång visa mina svagheter. Och jag är ingen svag person. Jag är stark och självständig. Jag har en massa olika sidor. Jag är lite blåst, lite intelligent, förstående, egoistisk men samtidigt givmild och empatisk men aldrig svag. Aldrig. Någon gång i livet ska jag uttala dessa ord och verkligen mena dem. Men just nu så finns det så mycket jag vill berätta men ändå inget alls att skriva om. Så mycket tankar och känslor men inget av värde. Inget som behöver delges med världen. "When you try your best but you don't succeed." Så börjar Coldplays låt Fix You och just så känns det lite nu. Jag vet inte varför för jag kan väl egentligen inte säga att jag försökt, med någonting egentligen. Men ändå så känns det jobbigt att inte lyckas. Men det är väl så det är. Jag har glidit på en räkmacka hela livet fram tills nu. Inga stora hinder har funnits i min väg. Jag antar att det är så här att bli vuxen. Nu ska jag väl återgå till mitt läsande av urtråkig kurslitteratur men det lär bli mest drömmande. Det gör ont men är samtidigt befriande.
The minor fall and the major lift...
Alltså jag blir lite irriterad på Idol. Jag hade faktsikt bestämt mig för att inte följa det men på grund av mina kära klasskamrater så har jag blivit "tvingad" att se nästan varenda jävla program. Och vips så var jag fast. Fan också. Så idag när det var final satt jag bänkad och nervös framför TVn. Jag lipade och förundrades över Amandas scennärvaro. Jag visste att hon skulle vinna. Jag kände det i hela själen. Men ändå när resultatet av röstningen skulle presenteras blev jag nervös och höll näst intill andan. Marie! Sa Jide och hela jag sjönk ihop och kände mig helt tom. Fan. Men det gör inget för Amanda kommer ta världen med storm och få way better skivkontrakt. Go Amanda! A i alla fall, Majsan, Musen, Hermis och Camel hade fajitas night ikväll och det var förbannat gott. Paffy var också med så klart. Mycket mys. Vi var på julsittning med KomMedia i ondags och det var jättekul. Sittningen i sig var helt okej och Paula var underbar. Bagge var också jättebra men Paula var outstanding. Mellanfesten var bästa på länge. Precis så där som alla killar föreställer sig tjejer när de är själva förutom att vi inte kände på bröst eller övade på att hångla. Men singstar och väldigt djupgående samtal som inleddes med den klassiska "jag har aldrig". Riktigt lyckat var det i alla fall. Och inne på Sivans var också jättekul. Alltid trevligt att träffa lite kändisar. Imorgon kommer Fenja så då blir det party igen så det heter duga. Har saknat henne massor så det ska bli fantastiskt. Puss på dig gummsi och alla andra där ute i världen. Ikväll är jag glad!
Bädda sängen och gå härifrån
