Camilla

"Je ne parl pas francaise". Det var den meningen jag använde mig mest utav under min resa till Paris, the city of lights. Jag är inte helt hundra på stavningen men det betyder i alla fall jag kan inte prata franska. Jobbigt var bara att trots att jag sa detta slutade de inte prata med mig. Knepigt folk. I alla fall så började min resa klockan 05.00 lördag morgon med en dusch och sen en bilresa till Svågertorp. Därifrån tog vi, mamma, Marie och jag, tåget till Köpenhamns flygplats, aka Kastrup. Marie, som är mamams kompis, har jag alltid sett som världens tuffaste och modigaste person men redan vid incheckningen visade det sig att det nog faktiskt inte stämde. Marie är väldigt rädd för att flyga. Jag skulle bli medveten om att det är fler saker hon är rädd för senare under resans gång men det tar vi då. Hela resan gick bra och Marie började slappna av efter två whisky och en öl och jag kände mig ganska behaglig jag med efter tre glas vin och lite salta kex. Hotellet vi bodde på var väldigt mysigt och frächt och senare visade det sig att även franska versionen av Idol bodde där för tillfället. Så jag har faktiskt varit med på fransk TV (Ja jag blev filmad när jag väntad på hissen) och så har jag ätit frukost bredvid han som min kusin Helena tycker är snyggast och bäst i hela programmet. Mm jag vet att det är coolt. Här märkte jag ännu en va Maries rädslor. Höjder. Vi bodde på fjärde våningen och hon gick inte ut på balkongen en enda gång. När hon skulle röka satt hon på golvet i rummet precis vid balkongdörren. Efter incheckning på hotellet och lite vin kom Helena, som bott i Paris i snart ett år nu, och hämtade oss för en promenad genom stan. Under promenadens gång såg vi flera fina fontäner, Luxembourgträdgårdarna (eller det var kanske bara en?), Seine, Notre Dame och mycket mer. Till middag åt vi crepes på ett litet crepperi i närheten av vårt hotell. Det var ganska fett men otroligt gott. Spenat, bacon, ost, ägg och pannkaka är ett otroligt koncept. På kvällen anlände Sofia (min andra kusin) så Helena skulle hämta hennne och då passade jag på att ta en powernap. Eftersom jag varit uppe sedan klockan fem kände jag att jag behövde vila lite om det skulle bli utgång. Vi förfestade i Helenas lägenhet och sedan bar det av med metron till Quartier Latin (de latinska kvarteren). Första baren vi gick in i hade sand över hela golvet som på en strand och det var väl mysigt men i högklackat är det ingen höjdare så vi gick vidare till en engelsk Pub för att värma upp konverseringsförmågan genom att öka alkoholintaget. Där mötte vi tre otroligt roliga italienska killar som hände med oss resten av kvällen. Vi gick till ett dansställe och shakade assen till klockan fem. Tiden bara flög iväg och jag var inte alls trött, trots att det var 24 timmar sedan jag steg upp ut sängen hemma i Sverige. Italienarna, som förresten hette Goivanni, Giovanni och Andrea (killnamn i Italien), följde oss en bit på vägen. Riktigt roliga och trevliga. Jag sov hos Helena den natten eftersom mamma och Marie sov för länge sedan. Jag hade ställt klockan på 09.00 eftersom jag hade tänkt äta frukost på hotellet och sedan sightsea med mamma och Marie. Jag somnade om. Vi vaknade vid 12 och åt frukost. Efetrsom det ät tillåtet att röka på uteställena i Paris var det fruktansvärt att behöva ta på mig min klänning igen för att gå från Helena till hotellet. Den stank rök, och då menar jag verkligen stank! Mamma och Marie åkte en båttur på Seine och vandrade runt men Helena, Sofia och jag tog metron till Mont Matre och åt lunch på ett mysigt café och så såg vi Moulin Rouge och sexkvarteren, riktigt intressant faktiskt. Vi gick upp för en massa smågator och kollade lite snappt på utsikten över Paris men det regnade och var riktigt kallt så vi bestämde oss för att komma tillbaka en annan dag. På kvällen skulle vi gått på en Jazzclub men det var privat fest där så vi åt sushi och sen gick jag och Sofia en runda på stan och tog en drink i en bar. Ganska chill och det var väldigt skönt. Måndag morgon väcktes jag vid åtta för att äta frukost på hotellet (det var den här morgonen jag satt bredvid idol-stjärnan). Jättegod frukost. Hela dagen spenderade vi genom att gå i affärer. jag kan inte använda ordet shoppade för jag hittade ingenting som jag ville ha. Jo, en massa skor som kostade 3000 spänn men dem hade jag inte råd med. Jättetråkigt. Kvällen blev däremot desto bättre. Vi skulle gått på Moulin Rouge men det var utsålt. Okej, man kanske borde tänkt på det innan. Helena tog i alla fall med oss till en väldigt liten resturang där det hängde en massa BHar på väggarna och pengar från hela världen. Det såg ganska så skabbigt ut faktiskt men fy fan va god maten var. Det var helt otroligt. Till förrätt åt jag faktiskt sniglar. Det var ruskigt gott och det kan jag rekomendera vem som helst. Huvudrätten bestod av kyklingfilé i pepparsås och till efterrätt blev det så klart creme caramel. Lovely är det ord som passar bäst att beskriva den middagen. Efter middagen och en stor kärleksförklaring (Marie fick den inte jag) gick vi till den engelska puben igen eftersom vi hade bestämt träff med italienarna där. De dröjde och medan vi väntade blev vi "överfallna" av några fransmän och en tjej som tyckte det var grymt häftigt att vara från Sverige. Jag förstår varför de tyckte det. En sak som faktiskt alla frågade när jag sa att jag kom från Sverige var hur jag överlever vintrarna. Okej, de är rädda för isbjörnar tänkte jag, utan att tänka på att isbjörnar faktiskt går i ide på vintern. Men nej, vi har ju bara sol fem minuter om dygnet på vintern. Så jag fick ju förklara att Sverige är ett avlångt land och så må vara några dagar längst i norr men i södern, där jag bor är det minasann sol flera timmar om dygnet på vintern. Så det så. När italienarna äntligen gjorde entré slapp vi fransmännen. Alla utom en som började ragga på italienarna istället. När puben stängde vid två gick vi till en pakistansk affär och köpte vin och "champagne" och promenerade ner till Seine. Så precis nere vid floden med utsikt över Notre Dame skjöt jag iväg min champagnekork och insöp allt som jag har freställt mig att Paris skulle vara. Vi sjöng och dansade och fotograferade fram till klockan fyra då vi började vår promenad hem. De var ju gentlemen så de följde oss hela vägen trots att det var en promenad på en halvtimme och att de bodde på andra sidan Paris. När vi sa hejdå den natten/morgonen hade jag nästan kunnat börja gråta. Jag ville verkligen inte hem. Men ibland blir det inte alltid som man vill. Morgonen efter väckets jag klockan åtta för att äta frukost och sen ta metron till Mont Matre igen. Vädret var bättre denna sista dag så vi gick på ett erotikmuseum och sen såg vi Sacre Coer (eller hur det nu stavas, det är en katedral iaf). På ett torg fanns en massa konstnärer så mamam köpte en tavla och sen såg vi ut över Paris. På väg till flygplatsen somnade jag två gånger och resan hem är inte mycket att berätta om. Detta var första gången jag var i Paris men det är definitivt inte den sista. Chin Chin!