Igår gjorde jag näst intill ingenting på dagen. Förflyttade mig mellan TVn och datorn. Det var skönt. På kvällen blev det utgång så klart. Det var ju fredag. Frågan är faktiskt om jag inte har tröttnat lite på det nu... I alla fall så började vi hos Beatrice. Väldigt trevligt. Sen åkte vi till Moon men eftersom där inte alls var mycket folk inne gick vi till Gastons. Vakten stoppade oss i dörren och ville se leg på Bea och Madde men inte på mig och Paula. Det var lite kul. I och för sig fick vi också visa leg sen ändå men vakten var snäll. När vi var där inne började jag må dåligt. Inte för att jag druckit för mycket men jag kunde knappt andas. Det var lite småjobbigt men efter en halvtimme gick det över. Väl tillbaka på Moon var allt som det var förra gången jag var där. Väldigt trångt på dansgolvet, alldeles för ljust (Jag vill inte bli sedd när jag dansar) och faktiskt ganska dålig musik. Men jag hade trevligt sällskap hela kvällen så jag får nog säga att kvällen var lyckad ändå. Nu kom visst Linn. jag skriver mer sen.
Nu är jag hemma igen. Detta har varit en väldigt mysig bakisdag måste jag säga. Jag och Linn lagade mat sen hämtade vi upp Beatrice och åkte till MAXI för att nyårshandla. Det var ganska jobbigt men nästan allt blir kul när man är bakis. Ibland i alla fall. Efter det åkte vi hem till Linn och badade i hennes Jacuzzi och tog oss en lite återställare till tonerna från Move Your Hands Up. Sedan blev det bastun. Efter en ganska kort stund i bastun och en liten dusch kom vi på att vi var hungriga. Egentligen var vi nog inte det men Linns pappas fru har en massa thaimatsgrejer hemma så vi blev sugna på det. Kykling, cocosmjölk, chilli och röd curry. Och ris då. Detta åts till Pirates of the Carabean (eller hur det nu stavas) II. När det var dags att ta sig hem fick jag och Beatrice låna cyklar av Linn och självklart fick jag den med opumpade hjul. Jobbigt värre med min kondis. Nu är jag i alla fall hemma och jag kommer sova förbannat gott. Denna dagen var precis vad jag behövde. Tack Linn och god natt. Imorgon är det nyårsafton.
Är det här platsen där man får en ny chans?
Det är förundransvärt hur en låt kan nollställa en så att man inte kan koncentrera sig på något annat än just vad låten har att säga. Så hände det med mig idag. Mamma skulle in och köpa en present till sin kompis och jag satt kvar i bilen. Då kom It Can Only Get Better med Amy Diamond. Den är otroligt fin och när den tagit slut kunde jag inte tänka på något annat. Som tur var har jag en vän som skickade den till mig när jag kom hem. Så nu ljuder den från mina högtalare. Den väcker många tankar och minnen. De är väldigt vackra men så långt bort. Och kommer aldrig komma tillbaka. Det är synd att alla försvinner. Men det är väl en sådan där tid i livet då alla gör det. Och det kommer nog inte bli bättre inom närmaste framtiden. Det är kanske lika bra att försvinna först så att man slipper bli ensam kvar.
Just pretend that you no longer love him...it can only get better...
Nu är julen över. Med lättnad och saknad vänder jag mitt intresse mot nyår och allt som händer därinnan. Men först en tillbakablick. Dagen före dopparedagen. Ann, Janne, Jonas, Andreas, Mattias, Ingmarie, Anders, Helena, Pappa, Mamma, Adam och jag. Julmat, julklappar och julsnapps. Men det är faktiskt inte gott. Piratens besk var fruktansvärd. Egons tavla, grytlappar, tvättställ och en hammare. Det vann jag. I julklappsspelet då. Sen blev det kakaoke. Självklart vann jag hela tiden. Dopparedagen. Kollade julstrumpan så fort jag vaknade och som alltid låg där en tidning och en chokladtomte. Den här gången var det Hennes. Efter att ha läst klart den vid frukosten blev det TVdags. Kommer inte ihåg vad det var för film men den var nog bra. Tror att det var rädda Willy II. Klockan tre var det Kalle Anka och hans vänner. Det är tradition i vår familj. Blev faktiskt lite irriterad på en person som ifrågasatte detta. Men det är klart, om folk inte ifrågasätter kommer ingenting att förändras. Men jag vill inte att just denna tradition ska förändras eller försvinna. Sen var det bara att hoppa in i dushen och göra sig iordning. klockan fem kom släkten. Mormor, farmor, farfar, Helena och Björn-Allan. Morbror Manne spenderar numera sin jul tillsammans med sin sambo. Efter maten kom inte tomten i år. Det är väl kanske för att min lillebror och jag har ifrågasatt honom. Istället blev jag nisse och var tvungen att läsa alla rim som farmor skrivit. Det var ingen lätt uppgift må jag säga. Hon skriver som en kratta. Efter många fina julklappar blev det Ris ala Malta. Sedan gick alla hem förutom Helena och Björn-Allan. Jag och Helena pratade länge och sen blev jag trött och gick och la mig. Juldagen. Oj vad jag var glad när jag vaknade. Jag visste att det var något kul på G. Självklart var det festdagen nr 1 som stundade. Kvällen började hos Paula med en massa prat och vin. Sedan spatserade sju unga flickor (Paula, Beatrice, Madeleine,Moa, Helena, Fenja och jag) på väg till Gastons. Då var klockan ca 22.00. På Gastons var det trevlig stämning och många skratt blev det. En bartender blev förtrollad av Helena, vilket jag tycker är väldigt kul. Och bra. Utanför gjorde Fenja en rätt rolig och chokerande grej, men det tänker jag inte berätta om här. Hoppas att ingen såg. Isdansen i högklackat på isbanan på Stora torg kanske jag kunde hoppat över. Hade lagom blåmärken efter det. Men en trevlig kväll var det. Annandagjul. Jag har väl mått bättre kan jag ärligt påstå, så det tog ett tag att vakna till liv. Som tur var behövde jag inte sysselsätta mig mer än att jag kollade på Fanny och Alexander. En fem timmar lång Ingmar Bergman-film som är väldigt värd att se. Mycket skratt och många tårar. Jag är väldigt lipig av mig. Lipade till och med på reklamen för Underbara Älskade. En film som jag bara måste se. Efter Fanny och Alexander var det julmiddag hos farmor ch farfar tillsammans med familjen Jansson. Det är alltid lika roligt, och det säger jag med hela mitt hjärta. Nu är vi framme vid idag. Jag gick upp klockan tio och tog bussen halv elva in till stan för att möta min kusin (Helena som jag nämnt x antal gånger innan). Hon ville shoppa det sista innan hon åkte till Växjö för att sen åka tillbaka till Paris. Efter det spenderade jag en massa tid hos Beatrice på Kanel. Mysigt. Klockan ett träffade jag Lovisan min och vi åt en härlig lunch på Mongolian Bebecue.Sen gick vi på stan till klockan halv sex och efter det var mina fötter döda. Köpte ett par jävligt snygga skor, men jag ska nog lämna tillbaka dem. Synd. Nu kommer det allra bästa. Det jag längtat efter hela året. Victorias Secrets Fashion Show 2006. Över huvud taget var det en fantastisk show, men jag saknade Klum, Campbell och Banks på catwalken. Justin såg lite bortkommen ut till en början men när han började dansa så återtog han kontrollen. Fräcka scenbyten och jag hoppas verkligen att rödvitrutigt blir modernt snart. Lovisan var här och såg den med mig. Har saknat henne. Efter en promenad och lite prat sitter jag nu här och tänker över mina synder och dygder. Imorgon ska jag fika med Anna och få fransk manikyr. Kul. Snart är det nytt år och ingenting kommer att förändras. Det kommer säkert inte ens att bli någon särskilt minnesvärd nyårsafton. Jag har alltid för höga förhoppningar. Däremot blir det stora förändringar under årets gång. Vem vet? Jag kanske inte är kvar i Halmstad om ett halvår. Och innan dess ska jag hinna åka till Insbruck och Paris och så ska jag fylla 19 och så ska jag bestämma vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill inte. Men jag måste. Snart. Oj, detta blev nästan en roman. Nu börjar jag bli trött och yr i huvudet. På fredag blir det fest i alla fall. Skönt det. Nu säger jag God natt Sverige. Jag kommer ta dig med storm.
Inga toner kan förklara hur jag mår
Nu är det julstädning på G. Inte så kul men det blir ju bra när det är klart. Det känns som att jag fortfarande är bakis från i onsdags. Men det förtjänar jag förmodligen. Det är ganska jobbigt när men inser hur illa man beter sig mot folk ibland. Man får lite perspektiv på saker och ting. Det var en riktigt rolig kväll annars i alla fall. Jag är glad att Johanna inte gav sig. Du fick ner mig på jorden. Ni har definitivt lämnat avtryck hos mig på ett positivt sätt, jag har nog gjort tvärt om men jag hoppas kunna ändra det. Om jag nu får en andra chans. Dessutom är det en annan person son inte alls har med detta att göra som har varit mycket i mina tankar nu på senaste. En underbar person som jag spenderat en stor del av mitt liv tillsammans med men som har försvunnit på senare tid. Hittade en dikt vi skrev tillsammans när jag rotade i en massa gamla papper.
"Varje gång vi ser dig le
blir våra ben som gelé
när det är dig vi sett
önskar vi att din tjej vore i helvetet
Du i Fame Factory är allt
utan dig vore det så jävla kallt
vi vill ha dig i vår säng
annars på en äng
när ditt röda hår så vackert flamma
så börjar vi vårt eget hår att kamma
i hopp om att det ska bli som ditt
men helst av allt vill vi se din ....!"
Den dikten tänkte vi seriöst skicka till Anders Johansson i Fame Factory tillsammans med en video där vi sjunger "Sometimes Love Just Ain't Enough". En kanonversion måste jag säga. Varför gjorde vi inte det?
Sen har vi ju den med myran men den tar vi en annan gång. Jag såg TSA på en registreringsskylt och jag kände saknad. Måste bli ändrig på det.
Walking in a winter wonder land
Det svider. Att bli bortglömd. Undanstoppad och sedan försvunnen. Att vara något mittemellan som aldrig egentligen behövts. Visst är jag glad men det sätter igång vissa tankar. Och sänker allt som är jag. Men det går över. Jag har förhoppningsvis bättre saker att fundera över. Men frågan är om det verkligen är det jag vill. Jag tror jag vill ha det som var allra allra först. Men det har varit ute ur bilden ett tag nu och kommer aldrig komma tillbaka. Inte efter allt. Jag önskar bara du visste hur mycket du betyder för mig, även nu. Det har varit en väldigt blandad helg. En underbar början med Självaste Karlsson och en massa vin, grönsaker och dipp. Okej, lite chips var det också. Sen dans på B o B med en turist. Trodde inte att det fanns såna i Halmstad under den här tiden på året. Sen är det alltid en som det alltid blir fel med när jag träffar. Men det kanske är ödet. Om det nu finns ett sådant. På det hela och taget en trevlig kväll med många sanningar och några lögner. Haha. Shoppingrunda på stan med mor min på lördagen. Många kassar och paket, men bara ett till mig. Men bra. Sen var det julstämning på hög nivå. Kvällen spenderades hos familjen Andersson, utan Jonas och Andreas tyvärr, men vi hade kul ändå. Päronen fixade det traditionella huset medan de lite mer kreativa ungdomarna designade och tillverkade en lastbil. För att vara helt ärlig så var det meningen att det skulle bli ett tåg men när det var klart såg det mer ut som en lastbil så det fick det bli. Vi tänkte skicka in en bild på den till Hallandsposten och därför skrev vi Halmstad 700 på den. Fast på den sidan vi ska visa utåt på vårt pepparkaksbord skrev vi julklapp och sen gjorde vi en pepparkaksjulklapp och la i vagnen. Mycket vackert. Idag har jag städat hos mormor. Och ätit lightglass. Sedan dess har jag kämpat med ett historiaarbete och kollat på Nobelmiddagen om vart annat. Imorgon ska man sågas av HP. Får se hur det blir. Egentligen är det inget som är dåligt i mitt liv just nu. Nu väntar jag bara på att lugnet ska försvinna. För så här bra kan det väl inte vara en längre tid?
When love becomes a lie, don't waste your tears, it's time to say goodbye
Nu är jag trött på att alla tror att jag har dåligt självförtroende. För det har jag inte. Jag har i alla fall mycket bättr självförtroende än de flesta jag känner, för att inte säga alla. Nu säger jag inte att jag tycker att jag är bättre än alla andra men jag brukar sällan tvivla på mig själv och mina förmågor. Jag vet vad jag klarar av och vad jag inte klarar av. Bara för att jag har lagt ner att vara översocial mot alla jag ser i skolan betyder inte att jag mår dåligt eller har dåligt självförtroende. Jag orkar bara inte bry mig lika mycket längre. Jag kan egentligen inte klaga på att de som påstått att jag har dåligt självförtroende har försökt att bry sig och peppa mig. Det är bara det att det att det är fel personer. Det känns väldigt hårt att skriva så men jag kan inte ta till mig vad de säger. Speciellt inte när de uttrycker sig så. Det finns så många andra som skulle kunna få mig på lite bättre tankar, det är nog bara så att de inte vet om det. Hur säger man det till folk utan att det misstolkas? Allt är så vackert på kvällen nu. Men på något sätt kan jag inte njuta av det fullt ut. Det är något som tar emot. Jag är nog feg. Eller det vet jag att jag är. Feg och konflikträdd. Jag vill inte vara det. Jag vill vara modig och säga vad jag tycker och inte bry mig om att göra andra till lags. Men om man aldrig skulle bry sig om någon annan skulle man inte ha några vänner. Jag förstår inte vad det är med mig. Jag har varait konstant glad hela dagen och det har varit en riktigt bra dag. Och så nu när jag kommer hem tycker jag bara synd om mig själv. En som jag hoppas att jag gjorde världen om möljigt lite ljusare för igår var Alexandra. Hos henne är det inte många juleljus som lyser just nu, tror jag. Luddekudde åkte igår och kommer inte hem förän i februari. Jag ska göra mitt bästa för att tiden ska gå fort för dig. Jag behöver sova tror jag. Men imorgon blir det ingen sovmorgon, för då är det luciaövning. På den fronten har jag nog tagit mig vatten över huvudet däremot. Jag har insett att det kanske inte var mitt smartaste drag att ställa upp på det med tanke på att jag varken kan sjunga eller passar i lucialinne. Dessutom kom jag på att Luciadagen är dagen efter lussevakan. Ganska logiskt kan tyckas. Och då hade i alla fall inte jag planerat att vara nykter. Men jag får väl sansa mig lite eftersom det är tre föreställningar jag ska delta i. Kul Jul. Nej men det blir nog spännande, kan ju alltid mima om det skulle låta förjävligt. Nu får det nog bli Anna Pihl för mig coh sen matte. Det är ju säsongsavslutning ikväll så det måste ses. jag får väl sova till helgen, då blir det pepparkakshusbak. Mysigt.
Untitled
Nej nu blir jag nästan sur på riktigt. Jag missade Anna Pihl! det började tydligen 20.00 men jag trodde det började 21.00. Attans Manhattan. Nu måste jag ju plugga matte!
Aldrig mer julskyltning. Trångt och mycket folk, ingenting för mig. Man tar två steg åt vänster och väjer för en barnvagn och sen ett steg bak för att flytta sig ur vägen för en tant med rullator. Ponnyridningen såg kul ut. Eller inte. Det som räddade kvällen var fikandet på Bar Mezzo. Ett mycket trevligt fik förresten. God mat och bra service, snygg lokal dessutom. Väldigt trevligt och kladdkakan var underbar. Madde skulle visst till kyrkan. Jag undrar om hon har tänkt att bli religiös på riktigt. Jag blir bara mer och mer julig. Det är så kul att lyssna på julmusik och bara gå runt och titta på alla ljus. Nu måste jag snart ta tag i matten som jag skulle gjort den här helgen. Men det är ju så tråkigt när man inte fattar. Men det måste väl göras antar jag. Men snart är det bara fest, fest, fest som gäller. Det blir nog de festligaste veckorna på länge. Ska bli kul.
Tänd ett ljus och låt det brinna
Jag har blivit som väldigt många andra, fast i Idol. Så självklart såg jag finalen igår. Innan programmet hade börjat var jag väldigt kluven i frågan om vem som skulle vinna. Jag har hela tiden gillat Markus, men Snygg-Erik har vuxit något otroligt. Så efter varje låt så var det den som framförde låten som vann mitt hjärta för stunden. Till slutlåten. Jag lyssnade väldigt noga på båda två och då var jag säker. Markus hade segrat. För mig i alla fall. Snygg-Erik var väldigt bra men när han sjäng låten (Everything changes) så lät det som en tvättäkta "boy band-ballad", vilket kanske inte är så konstigt eftersom låtskrivaren skrivit låtar till Westlife. Men Markus däremot gjorde det till en Markus-ballad och sjöng rakt in i mitt hjärta. Klockrent. Jag missade när Daniel sjöng, men det gjorde inte så mycket. Han har aldrig riktigt varit min favorit. Darins låt var fin men ganska tråkig. Han har vuxit till sig lite i alla fall, skulle nästan till och med kunna säga att han var snygg igår. Några som verkade ha blivit trött på att se bra ut var Sebastian och Agnes. Sebastian fick visserligen fem getingar för sin outfit i Kvällsposten men jag kan inte säga att jag håller med. Jag tyckte det såg ut som en blandning mellan Fares Fares och Bonde söker fru. Om Sebastian hade ställt upp i Bonde söker fru så hade jag självklart ansökt men ändå, han kan bättre. Agnes som annars är så söt hade plattat till sin personlighet med hjälp av en plattång. Jag kommer inte ens ihåg om låten var bra eller inte. Det enda jag tänkte på var att jag ville ruffsa till hennes hår. Sebastians låt var bra däremot. När det var nyheterna gick jag och tog ett bad. Sånt tjaffs orkar jag inte med, det kan ju hända att jag lär mig något då. Efter alla deltagarnas version av Final Countdown var det dags för resultatet. Röstrekord på TV4. Över en miljon röster och 64% av dem på... Markus!!! Så klart. Usch vad glad jag blev, men jag måste säga att jag var lite nervös. Sen var det dags att sova för mig. Lättare sagt än gjort. Jag hade tydligen skadat min axel på TK Boxen innan på dagen så jag fick ligga blickstill och raklång hela natten. Det var jobbigt, men jag vaknade i alla fall inte bakfull. Alltid något positivt. Idag ska jag plugga matte. Kul.
Pride
Nej det är inte 1:a advent. Vet inte hur många gånger jag har trott det idag. Kul kulturdag på KG idag. faktiskt väldigt lyckat och det räckte med en och en halv timme. Jag börjar gilla min klass igen (har gillat er hala tiden men det går ju så klart i vågor). Känns som att det är hos er jag ska vara ändå. Jag kanske inte är brightast av oss alla men jag kan nog tillföra andra egenskaper till gruppen. Vi är en grupp som ställer upp för varandra. Så känner jag i alla fall. Det kanske inte är så för alla men jag hoppas det. Det börjar bli lite spännande nu trots allt. Jag längtar lite till nästa studentfest, då kanske det kan bli lite mer på allvar. Haha. Hmm nu ska jag kicka Maddes ass. Och även om jag inte ska boxa på Bea så ska jag kicka hennes också. Lycka till bitches, snart kommer ni se stjärnor. Haha!
Not ready to make nice
