Camilla

Mitt liv och lite till

Under nissan.

Kategori: Gamla inlägg

Jag har blivit sällskapssjuk. Det känns som att jag inte klarar av en minut ensam. Därför plågar jag mina klasskamrater med min konstanta näraro. Tyvärr så är jag själv just nu, jag vet att det är precis de jag behöver, men det är inte det jag vill. Jag har varit så trött nu i veckan och att göra något är det enda som kan få mig att inte tänka på att jag är trött. För jag kan inte sova nu för då blir jag pigg ikväll och då kommer jag vara trött imorgon och så kommer det fortsätta så. I och för sig är det snart helg men vem vilar ut sig under helgen? Nej, nu sitter jag här i min ensamhet och börjar bli tokig. Rastlös kanske är ett bättre ord. Eftersom vi har en gigantisk håla på onsdagar (i och för sig inte lika gigantisk som den vi har på tisdagar) och Johanna K hade bil åkte vi (Johanna W, Johanna K och jag) hem till mig och lagade mat. Det som hittades i kylen och frysen som var ätbart var laxfiléer och potatis. Därför lagade vi klyftpotatis och ugnsbakad lax. (klyftpotatisen var också ugnsbakad). När jag hittade en burk Creme Bonjour Cousine Vitlök och Örter var måltiden fulländad. Det blev kanongott. Wibban, Kalle och Camel regerar. På tal om potatis är historia väldans tråkigt. Kul att ha ett prov om 1:a VK, mellankrigstiden och 2:a VK. Jag orkar inte. I och för sig är det nästan en evighet tills dess, men ändå. Medan jag suttit här nu i min ensamhet har jag kommit på en ganska rolig sysselsättning. Jag hittade den för ett tag sen på någon Telia-sida. Man skriver historer med sina kompisar via sms. Jag skickade till både Johanna W och Johanna K. Johanna W svarade inte men Johanna Ks och min histora håller på så här:

"Det var en gång en banan. En dag skulle bananen ut och fiska, då stötte han på en annan banan. Han frågade om de kunde ta en promenad under nissan, och just som de gick under Slottsbron så råkade den ena bananen talla på den andra på ett väldigt känsligt område. Han hoppade till och ryckte sedan ner byxorna. Honbananen undrade plötsligt varför han hade byxor på sig men nu var de ju redan av så det var väl kila bra att fortsätta skala. Vad är det för en liten banan? frågade hon och påvisade en kul grej som hängde och dinglade i bananens mitt.Karl heter han, sa bananen, hn är glad att se dig. Jaha, sa hon, vad vill Karl göra nu då?"

Resten återstår att se. Nu blir det nog TV och kanske lite bok eller något. Sen ska jag väl laga mat igen.
Then I fell to the ground, tasted ashes on my tounge, thinking that only dead are forever young

Kommentarer


Kommentera inlägget här: