Camilla

Jag hade inte så höga förväntningar på min nyårsafton. En stillsam middag hemma hos Paula med Gustav Beatrice och Madeleine. Och Paula då. Men oj vad mina förväntiningar övertäffades. Jag vaknade helv ett efter att ha sovit väldigt gott. Vid halv två, tror jag, cyklade jag ner till Linn och vi gick en lång power walk nere vid havet. Det kändes verkligen inte som nyårsafton kan jag meddela. Det kändes snarare som en dag i april. Det är väldigt vackert nere vid haver. Särskilt när det blåser. Jag har inte tagit vara på det känner jag. Borde gå där oftare. Efter det gick jag hem och kollade på en film och tog ett bad. Nej tvärt om, jag badade först. Det var Rain Man som gick på tv. I reklampauserna fick jag lite tid till att sminka mig. När jag väl har börjat se en film så kan jag inte bara gå därifrån. Sen i min nya rea-klänning och högklackat skjutsade pappa mig till Paula. Gustav var som vanligt sen men vid halv åtta kunde vi börja vårt nyårsfirande. Oturligt nog hade vi alla fem köpt var sin flaska "champagne". Citationstecken eftersom det så klart inte var riktig champagne. Det var ganska onödigt men för att göra det bästa av situationen använde vi campagnen till lite allt möjligt. Fördrinken bestod av champagne med en klick aprikosbarnmat. Låter kansnke inte så galmoröst men det är faktiskt värt att testa. Till förrätt lagade vi Linns rekomenderade aptitretare. Färska chaminjoner med gorgonzolafyllning som ugnsbakades. Väldigt gott och så hade vi sparris till det. Huvudrätten batod av allas vår favoriträtt; sushi. Och mycket också eftersom ägarna på Takenaka, efter att Paula hade hämtat sushin, ringt till Gustav och sagt att hon inte fått med allt sen när Paula kom tillbaka så visade det sig att hon hade fått med allt så fick vi 11 bitar extra. Det var en lång mening som säkert inte är gramatiskt korrekt. Efter dte var vi otroligt mätta så efterrätten väntade vi med. Istället satt vi och pratade och pratade. Jag kan inte säga att det var väldigt trevliga samtalsämnen. Balnd annat döden och tsunamin kom ofta på tal. Men vi kom på bättre tankar efter ett tag.Efterrätten blev glass. Hallonsorbet, jordgubbssorbet och vaniljglass. Och hallon. Mums. Eftersom Beatrice, Linn och jag handlade när vi var ganska så bakis (när man är bakis är man sugen på fett) köpte vi fyra påsar chips. Så värst proportionerligt kan jag väl inte säga att det var. Fyra påsar på fem personer. Och feter all den maten var det inte lätt. Men några chips gick ner i alla fall. Under chipsätandets gång blev diskssionen om vart vi skulle gå härnäst allt livligare. Paula ville träffa sin pojkvän Andreas eftersom hon åkt till New York idag och Beatrice ville inte det eftersom Andreas var på en fest hos Sebastian, vars lillasyster hade fest. Hon är ca 15 år. Tillslut bestämde vi oss för att gå till Sebastian i alla fall och sen åka in till stan om det var tråkigt. Med facit i hand skulle vi nog gått in till stan direkt. Först så missade vi bussen men det är inte jättelångt till Sebastian från Paula så vi bestämde oss för att gå. Då börjar det regna. Inte jätte kul. När vi närmar oss Sebastians hus ser vi ett gäng som står på gatan och puttar på varandra, i ett hörn står två ungdomar och hånglar (inget fel med det) och när vi precis ska ringa på öppnas dörren och en tjej springer ut skrikandes "Jag ska döda den jävla horan!". Ojdå, tänkte vi, det här bådar inte gott. Vi går in och lägger våra grejer i källaren och sätter oss och väntar på 12-slaget och funderar på om vi ens ska bry oss om att fira nyår nästa år. När det är dags att gå ut och se på fyrverkerierna och skåla in det nya året är Beas jacka borta. Då har vi varit där i ca tio minuter. Bea blir förbannad, det är inte ens henner jacka från början utan hennes systers. Så just själva 12-slaget blev ganska dystert för Beas del men vi andraförsökte hålla humöret uppe. Efter en stund promenerar det förbi en tjej utanför huset. Med Beas jacka på sig. Nu blev Bea riktigt arg. I alla fall så återfanns jackan och på vägen in till stan var vi alla på mycket bättre humör. Jag ringde mina föräldrar och efter att pappa tre gånger stolt berättat att han fyrat av raketer tyckte jag att det var dags att lägga på. Väl inne i stan gick vi till club Moon, men först träffade vi några indier som inte kunde svenska. Trevliga var dem. Inne på club Moon var det alldeles lagom med folk. Lite för gamla för mig men det fanns space att dansa på i alla fall. Halv två åkte Madde och Gurra hemmen jag och Bea stannade kvar och innan vi visste ordet av hade all gäster gått och vi var kavr och efterfestede med personalen. Alla som jobbade där var väldigt trevliga och generösa. Vi fick mat som de severat tidigare på kvällen. Grymt gott och Emelie balnade en ny drink som kommer bli en hit. Är man på Moon måste man nästan fråga efter en Emmy i baren. Efter mycket prat och alldeles för mycket dricka såg jag att klockan var halv åtta. Satan jag kommer vara död imorgon tänkte jag. Så då tyckte jag att det var dags att åka hem. Jag och Bea delade taxi och sen skiljdes vi åt efter en minnesvärd kväll. Självklart hann jag ringa ett fyllesamtal också men I'll survive. Idag vaknade jag halv två och dagen har gått lite upp och ner. Men jag vet i alla fall att nyårsafton 2006/2007 är värd att minnas. Madeleine sa att nyårsafton speglar hur det nya året kommer bli och i så fall kommer detta bli ett förbannat bra 2007.