Camilla

Nu är det tomt. Jag är tom. Efter sommaren fanns det en del mål jag skulle nå och en del som jag skulle hålla kvar. Nu är alla som bortblåsta. Förutom det bästa. Det som jag aldrig varit utan. För att vara helt ärlig skulle jag aldrig överleva utan det. Det jobbiga är att när alla andra mål saknas är det svårt att uppskatta det som verkligen betyder något. Här kommer en klycha (vet inte hur det stavas dock) men det är mina vänner som ger mig det lilla hopp jag fortafarande har kvar. Förutom att jag fortfarande har dem har jag ingenting. Och just nu vill jag inte ha något annat heller. Jag vill bara omge mig med folk som betyder mest för mig... Och slippa alla falska leenden och folk som fågar hur läget är fastän jag vet att de inte bryr sig för fem öre. Jag är trött på sånt nu. Tyvärr så finns det allt för mycket sånt i mitt liv. Jag har alltid velat ha det innan men nu får det vara nog. Jag vet vilka som betyder mest för mig och vilka jag betyder mest för och det är dem som jag ska leva för nu. Jag ska ta en promenad och rensa mina tankar.

---