Camilla

Största chocken är över. Nu finns bara tomhet. Blir förbannad på mig själv för att jag känner som jag gör på grund av en liten elektronisk sak. Det finns så mycket annat som är värt så mycket mer men ändå känns det som att mitt liv gått under. Det går väl över. Fram till 02.50 var kvällen underbar igår. Jag åkte till Alexandra och log hela bussresan dit. Sedan blev det idol och Söt-Erik var ju underbar. Efter det promenerade jag till Nille-Pill och såg fortsättningen av idol och drack en massa vin. Och efter många samtal på "balkongen" och inne på toaletten bar det av mot Mårtenssons. Jag dansade, träffade gamla vänner, lärde känna nya vänner och träffade några som jag hade hoppats stannat hemma. Just en var speciellt svår att se. Mest för att jag inte visste hur jag skulle reagera. Jag ville vara sur, men jag kan inte riktigt vara det. Särskilt inte eftersom jag egentligen blev gald att se honom. Ingen har gjort mig så besviken som han har gjort. Förstörde världens bästa vänskap på ett så onödigt sätt. Det var värre än att tappa bort min mobil. Det känns som om hela världen är emot mig nu. Mitt huvud har också mått bättre, fast det är ju bara mitt eget fel. Tack, alla ni som hjälpt mig och gjort mitt liv lite ljusare. Vill också tacka killen som jobbar på Bar Mezzo för omtanken. Du höjde verkligen min dag. Ikväll ska jag ta det lugnt.

---