Smygtitta nu.
Kategori: Gamla inlägg
Jag satt och funderade på allt skolarbete jag måste ha gjort innan lovet är slut. Och då kom jag på att jag skulle skicka in min krönika till skoltidningen så att den samlas där alla andra, som läser Textkommunikation A på Kattegattgymnasiet, har sina artiklar och grejer. Då tänkte jag att jag kanske kunde vara lite ful och lägga upp den här. Innan tidningen ges ut. För det gör den inte förens vid jul. Tänkte att det kanske kunde vara bra att få lite kritik från andra och kanske se saken ur en annan synvinkel. Det känns ändå lite läskigt att lägga upp den och ännu mer att få med den i skoltidningen. Det låter kanske inte så märkvärdigt men jag vet inte, det känns lite pirrigt. Jag har ju gjort mitt bästa och bättre än så här är det inte. Det känns lite jobbigt. Jag vill vara bättre. Men men. Har dock inte kommit på någon rubrik än och eftersom detta bara är första utkastet så är den inte alls klar.
Skulle du ta på dig tights om det blev supermodernt? Den frågan fick jag för cirka två år sedan och mitt svar blev självklart: Nej, fy fan! Aldrig i livet! Nu, två år senare syns tights i alla modemagasin och på alla trendiga tjejer i staden, och självklart har jag också inhandlat ett par. Det är inte så att jag har köpt dem för att alla andra har dem, inte heller bara för att det är bekvämt, utan för att jag faktiskt tycker att det är snyggt. För två år sen hade jag inte ens kunnat tänka tanken på att ta på mig ett par tights ens för att gå på dansträning i. Nu tar jag glatt på mig tights till en snygg klänning eller en mysig lång tröja. Visst var jag skeptisk till en början men oron förträngdes snabbt av känslan att det här är sjukt snyggt.Samma sak var det för några år sedan när jeansens linning började krypa neråt. För en tjej som jag, med rätt fyllig bakdel, var detta en mardröm som helst inte skulle bli sann. Jag stretade länge emot men tillslut gick det inte längre. Jag klämde i mig i ett par lågt skurna, tighta jeans och vips så var jag underbart modern. Just då hade jag allt för att vara supermodern; Valkarna i sidorna och det vackraste av allt, den snygga detaljen när man böjer sig ner för att ta upp pennan man tappat. Myntinkastet. Ni vet nog vad jag menar.En modefluga jag är glad över att jag sluppit ta del av är axelvaddarna. Nu pratar jag inte om axelvaddar som finns i till exempel jackor nu för tiden, utan axelvaddarna som man absolut inte gick ut utan på 80-talet. Hockeyskydd är ett ord som beskriver dem ganska bra. Jag kan faktiskt inte ens låtsas att jag tycker att det var snyggt. Men tyvärr så är jag nästan säker på att om det om några år kommer tillbaka att ha världens största axlar så kommer ni kunna se mig på stan med de största axelvaddarna jag kunnat få tag i, stolt och lycklig.
Aaaa. Nu var det gjort.
