Camilla

Nu har första snön fallit. Och försvunnit. Varje gång jag har sett ut genom mitt fönster idag har jag fått en känsla av obehag. Men nu börjar det faktiskt ordna upp sig. Solen är på väg ner och himlen näst intill blå. Eller vit kanske. Även vinden har lugnat ner sig något. Storstädningen av huset går väldigt långsamt. Jag har bara haft golvet kvar i över två timmar nu. Men jag tycker inte om att damsuga. Jag ha varit duktig och ringt alla körskolorna idag i alla fall. Så snart ska vi nog kunna få lite reklam till Kaskad i alla fall. Det bästa jag har just nu är faktsikt mina dunsockar. De har räddat mig två dagar i rad nu. Önskar det fanns sånna för händerna med. I och för sig så finns det ju något som heter vantar, men det är så otympligt att ha på sig. Får väl uppfinna en ultratunn vante som värmer jättebra som man kan ha på sig hela tiden. Jag vill inte städa. Just nu vill jag bara tända alla ljus jag kan hitta, spela lugn musik och krypa ner under mitt täcke. Men jag har lovat mamma.