Camilla

I måndags mådde min axel mycket bättre. Dock skulle jag inte överlasta den så på träningen med Peo blev det bara ben. Det känns i låren idag kan jag säga. I alla fall fick jag prova på att göra en (nästan) Michel som avslutning. Det betyder tre varv där ett varv är 800 meter på löpbandet så fort jag kan, 25 sit ups och 25 rygglyft (egentligen 50 på både men förstagångsantal är 25 för mig). Det var jobbigt men det gick mycket bättre än jag trodde.

I tisdags var jag och Lovisa på aerobic dancen vilket var kul som vanligt förutom att vi var där tidigare för att komma först i kön för att få bra platser och ändå kommer fem stycken och ställer sig med ca 30 cm avstånd från oss så att vi ändå får trängas hela passet. Jag blir riktigt sur faktiskt. Det kan ju inte vara kul för dem heller?!

Idag är jag helt snurrig. Jag gick upp klockan fem för att kunna vara på sjukhuset tjugo i sju och svida om till receptionskläderna. Jag tycker om att jobba i receptionen men eftersom jag fortfarande är ganska ny där är det så mycket att tänka på. Det är inget som går på rutin. Efter jobbet hade jag en timmes paus som spenderades i växeln i en fåtölj. Klockan fem bar det av till Varberg för certifieringsmöte med telefonisterna. Det var mycket trevligt. Nu är klockan 23 och efter en lång dag är jag äntligen hemma. Det känns skönt. Nu ska jag sova.