Camilla

Efter en helg i mysighetens tecken kan jag inte annat än känna mig tillfreds med livet. Det är ändå konstigt. I vanliga fall så brukar jag bara känna för att skriva när jag känner mig nere och vill fly från omvärlden. Nu känns det inte alls så. Nu vill jag bara ut i världen och visa upp mig och göra allt jag någonsin drömt om. Jag vet själv att jag inte kommer att göra det än, ett tag till är jag fast här i skogen, men det känns inte så hemskt det heller. Detta är faktiskt första helt nyktra helgen på länge. Usch vad det lät tragiskt, men sant. Jag borde ha sådana här helger oftare. I fredags hade Maja, Hermis och jag Sleep Over Party hos Maja. Vi hade planerat en massa trevliga tjejiga saker så som tacos, film, godis, ansiktsmask, manikyr, TP, sminkning och fotografering. Tyvärr så var det bara tacos, film och godis som blev av. Och det i massor. Resten får vi ta en annan dag. Det var i alla fall riktigt mysigt och precis vad alla tjejer (och killar) behöver ibland. Idag har vi också haft en mysig dag. Efter att jag grundligt vårstädat min lägenhet gick vi halvvägs runt Växjösjön till en kiosk där de ställt ut solstolar precis vid vattnet. Jag skulle väldigt gärna vilja skriva att vi satt där i solskenet och njöt av våra glassar men tyvärr så kom det ett gigantiskt moln framför vår efterlängtade sol just då. Vi var glada ändå och njöt i fulla drag av våra glassar. 88an, vackert namn. Ikväll har vi bara slappat och kollat på säsong 5 av Sex and the City. Alltid när jag ser Sex and the City börjar jag fundera på vilken karaktär jag bäst stämmer in på. I ett test på facebook (och alla vet ju att testen på facebook visar sanningen) fick jag reda på att jag var Charlotte. För att vara helt ärlig så är det nog så långt bort från sanningen man kan komma. Alla mina vänner säger att jag skulle vara Samantha, ofta med motiveringen att hon är självsäker, härlig och gör precis vad hon själv vill. Visst, de egenskaperna ser jag gärna att andra ser hos mig, men efter att ha sett x antal avsnitt av Sex and the City ser jag många andra sidor av Samantha som jag inte alls vill identifiera mig med. Självklart passar varken jag eller någon annan in på stereortyperna som Samantha, Carrie, Miranda och Charlotte speglar. Sanningen är faktiskt att jag inte skulle vilja vara någon av dem. Trots all stil och flärd skulle jag inte vilja byta något av deras liv mot mitt eget. Okej, möjligtvis Carries i slutet av sista avsnittet i hela serien. Anyway, nu har jag varit så djup man kan vara när man pratar om Sex and the City så nu är det nog dags att sluta. Jag vet att det är ett uttjatat ämne men jag är trött på alla val man måste göra här i livet. Allt från livsavgörande val till vilken tandkräm man ska köpa. De flesta val består av att man måste välja mellan två saker man tycker om och risken att någon känner sig utelämnad eller sårad är överhängande. Det är kanske inte så att Pepsodenttuben blir ledsen bara för att jag köper Colgate men även där är det faktiskt någon annan som blir ledsen. Om alla skulle köpa Colgate istället för Pepsodent skulle företaget kursa och en massa människor bli arbetslösa. VDn för företaget har säkert en vision och lägger ner mycket tid och själ på arbetet kring produkten. Det är VDns baby och funkar det inte frågar VDn sig själv: vad gjorde jag för fel? VDn går kanske hem och tröstäter i soffan. Men det viktiga är inte att förhindra att VDn för Pepsodent dör i ett hav av chips och choklad utan att vi väljer det som är bäst för oss själva. Vill jag köpa Colgate så ska jag göra det och hoppas att det är någon annan som gillar Pepsodent. Jag tror att jag är trött nu för det väldans mycket tandkrämsprat. Frågan är om jag kommer att förstå detta imorgon bitti. Enda sättet för mig att ta reda på det är väl att gå och lägga mig. God natt Sverige.

---