Camilla

Mitt liv och lite till

Ovanför Växjö.

Kategori: Gamla inlägg

Äntligen har molnen hittat någon annan stans att hänga än ovanför Växjö. För jag är faktiskt helt säker på att den har funnits där bakom hela tiden. Tack vare det i alla fall behöver jag inte oroa mig för att blända folk när jag går ut längre. I mitt candle light som jag fixat i min lägenhet och efter tre timmar i min fåtölj ute på gården kan jag faktsikt säga att jag är riktigt megabrun. En lätt overdrive men solen har faktiskt gjort lite nytta idag. Det är egentligen allt jag gjort idag plus att jag och Hermis promenerade den hutlösa sträckan till Pressbyrån och köpte glass. Mycket mer har inte hänt idag faktsikt och efter min långa utläggning igår borde jag kanske inte skriva mer idag. Jag vill bara poängtera att idag har varit en otroligt skön dag. Något annat som är skönt är låten Calleth You, Commeth I med The Ark. Jag är lite irriterad på att de var med i Melodifestivalen faktikst. The worrying kind är inte riktigt The Ark om jag säger så. På tal om när The Ark var med i Melodifestivalen så gick jag sista året på gymnasiet (alltså förra året). Jag tänker absolut inte bli sentimental nu men efter att ha pratat med en gammal klasskompis som varit i Halmstad i helgen och träffat en stor del av klassen kan jag inte annat än att bli lite nostalgisk. Det var faktiskt väldigt mysigt och nästan allt var mycket enklare. Inte för att det egentligen är så svårt nu heller men jag har mer ansvar för mitt liv nu. Både skönt och jobbigt. Utav det vi läst i skolan får man betalt utefter hur mycket ansvar man har (typ i alla fall) och i så fall så kommer jag nog bli utfattig. Jag gillar inte ansvar. Jag tycker om att vara med på en massa grejer och engagera mig i de mest underliga grejer men jag har inte mycket till övers för dte där med ansvar. Chef kommer jag aldrig att bli i alla fall. Men vem vet, jag kanske lär mig att gilla det med tiden. Jg får hela tiden höra att det är nu jag formas till den jag sen kommer att bli. jag tror absolut inte att jag är färdig som människa när jag kommer ut från universitet men jag känner själv att jag förändras. Men jag gillar faktiskt mig själv som jag har varit så jag hoppas att jag inte förändras så där jättemycket.
Where did I go wrong and lost a friend?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: