Perfekt preciserade.
Kategori: Gamla inlägg
Normalt sett när jag skriver här brukar jag ha något särskilt att berätta men den här gången har jag faktsikt inte det. Tro det eller ej. Jag behöver nog bara skriva av mig lite. Vi fick faktiskt höra det första dagen här på universitet att vi måste skriva och läsa skönlitterärt för att inte snöa in oss i all kurslitteratur och krävande arbeten. Nu känns det väl inte riktigt som att jag inte kan komma ut för all fallen snö av kurslittertur men det kanske är bäst att börja nu så att jag inte sitter där en dag och inte kan få upp dörren. Det är alltid bra att ha en back up plan. Både när det gäller kurslitteratur och nya möten. På tal om nya möten har jag en kär vän som förmodligen snart ska på ett nytt möte. Vid sådana möten är det inte bara viktigt att ha en fysisk back up, så som en vän som ringer som en utväg om allt skulle bli katastrof, men också en mental back up plan. Jag vet egentligen inte vad jag menar med det, men jag har alltid det. Det kan vara det som är mitt problem. Allt back uppande. Nej, det låter ganska osannolikt. På tal om möten i alla fall så har jag varit på möte nästan hela dagen idag. Det låter kanske inte allt för spännande men det var det faktiskt. KomMedias sammarbete med PAX känns riktigt stabilt och kommer absolut bli underhållande. Jag och Wibban var på box idag också. Vi har varit på det tre gånger nu och hela passet kände jag att vi hade blivit så jävla grymma på så kort tid. Riktigt hårda och perfekt preciserade slag. Så kände jag hela passet fram till det var dags för cirkeln. Det var det värsta. Alla mina boxningsvisioner gick till spillo. Jag fick uppgiften att hålla mitsen (vet inte hur det stavas) med vänster hand så att de som skulle runt i cirkeln skulle slå 30 sek vardera med utsidan av höger hand på min mits. Wibban började och det kändes bra. hon var riktigt grym och slog riktigt hårt. Trodde jag. hennes slag var myggbett i jämförelse med de som kom efter. Det var ungefär tio personer till som skulle slå på min mits (vilket också ibland blev min arm i brist på koncentration från deras sida) och när det var klart kändes min arm ungefär så som dörren i Skönheten och Odjuret måste känt när folkmassan från byn kommit och brutit upp den med en stor timmerstock. Det var INTE skönt kan jag meddela. Nu känns det bättre dock. Nu ska jag rädda min kyklinggryta så att jag kan äta den imorgon med (sjukt stark och god, som jag ungefär) sen blir det att gå till sängs med Stig Larsson. Ja jag vet att det är lite tråkigt att han har varit med alla andra men han är ju så bra!
Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag
