Camilla

Jag har fått lite ont i ryggen. Därför blev det ingen core idag. Istället blev det två långa promenader. Annars har det inte hänt så mycket. Jag har lagat mina skinnstövlar för att kunna ha dem i Stockholm. Hela 40 kronor kostade det. Enligt väderleksrapporten ska det regna hela helgen så det behövs. Skor är mitt störtsa problem när jag reser. Jag vill ha med mig så många. Jag vill ha med mig fem par (för en tredagarsresa) men jag får nog dra ner det till tre. Skinnstövlar, högklackade och träningsskor. Till kvällsmat lagade jag lammskav och en grönsaksblandning från felix. Den var inte alls god. Kikärtor, linser, spenat och paprika. Det låter kanongott men det var det inte. Jag åt det i alla fall eftersom jag inte orkade göra något nytt. Imorgon ska jag och mamma luncha i stan innan jag tar tåget till huvudstaden. Det ska verkligen bli kul att komma dit igen. Det allra bästa är förstås att jag ska få träffa mina Växjötjejer Maja, Sanna, Emelie och J.Lindh. Underbart! Det var alldeles för länge sedan. En liten minireunion blir det. Det är några som saknas för att det skulle bli en riktig maxireunion, och saknade är de. Det får bli en annan gång. Kanske kan vi ses allihop här i Halmstad i sommar. Nu när vi har lite plats för att ta emot folk finns det ju inget som sätter stopp för det? Pengar och tid kanske men det ska nog gå att lösa. Jag är så nöjd med mina möbler. Jag blir glad bara av att titta på dem. Beslagen jag köpte i Oia i Santorini är hur fina som helst på skrivbordet. Det var nog bästa souveniren jag köpte. Jag kan titta på dem varje dag och drömma mig tillbaka. Tack Josse och Maja för en härlig semester. Jag fick erbjudande av min chef att förlänga mitt vikariat till augusti vilket jag har beslutat att göra. Det betyder att c-uppsatsen får vänta ytterligare ett år. Dumt tycker vissa men jag har aldrig mått så bra som jag gör nu och jag känner att jag behöver lite mer tid innan jag kan skriva min c-uppsats så att jag blir nöjd. Då kommer ju den stora frågan vad jag ska göra efter augusti. Min tanke är faktiskt just nu volontärarbete. Eftersom jag bor hemmabetalar jag ingen hyra och knappt någon mat vilket gör att jag kan spara ganska mycket pengar per månad. Jag har letat runt lite på internet och fastnat för Peru. Än så länge är det bara en tanke och jag måste se om det är genomförbart och om jag vågar. Det betyder att jag skulle resa till andra sidan jorden alldeles själv. De som känner till min neurotiska sida vet att det kan ställa till problem men det kanske också är något jag måste ta tag i innan det är dags att bli vuxen på riktigt. Vi får se. Häftigt vore det i alla fall. Min kära Toe har rest runt i Indien i över en månad med en vän nu och snart ska hon ge sig ut alldeles själv. Jag beundrar och inspireras av hennes mod. När det gäller mina mål med träningen och maten så har jag nu gått ner åtta kilo från första september vilket känns otroligt bra. Allt är mycket lättare. Skönt.