Camilla

Ibland är livet bara så där bra. Det har varit en lång dag på jobbet. Jag började i receptionen. Det var första dagen jag stod "själv". Jag frågade ju mina kollegor hela tiden men jag är ändå ganska nöjd. Direkt efter det begav jag mig ner till växeln för ännu ett arbetspass. Kaos var det. Nej det gick helt okej men det var sjukt många som ringde hela tiden så jag blev helt slut. När det arbetspasset var slut cyklade jag nästan direkt till TK (det blev en liten paus på Vattenporten för att säga hej till Lovisa och Annika). Väl dpå gymmet träffade jag till min stora förvåning underbara Paulila som tagit en paus från alla festligheter i Lund för att få lite lugn i Halmstad. Ack så fel hon hade. Hon ska med imorgon. Lovisa ska nog vara tråkig och inte göra det. Men hon är så rolig alltid annars så det gör inget. Jag har underligt nog börjat följa en serie på ettan som heter Elvis i glada Huddik. Den handlar om utvecklingsstörda och normalströrda som tillsammans spelar en pjäs. Hur härliga som helst. Jag saknar ändå mitt jobb på gruppbodstaden lite. De är ju så underbara alla som bor där. Fast det är ju alltid bara de bra stunderna man kommer ihåg. Det var rätt slitigt ibland också. Imorgon är jag i alla fall ledig. Underbart!